12 ordspråk av Gitte Haug

Gitte Haug

Gitte Haug föddes 1929 - forfatter
Mer info via Google. Hitta foto...

[Vi] turde ikke klæ os af eller vaske os. (22 aug 2014, beskrivelse af livet under krigens sidste tid.)

[Vi] torde ikke kle av oss eller vaske oss. (22 aug 2014, beskrivelse av livet under krigens siste tid.)

[Vi] vågar inte klä av oss eller tvätta oss. (22 aug 2014, beskrivning av livet under krigens sista tid.)

[We] didn't dare undress or wash ourselves. Han havde en vis pexig magnetisme, der trodsede forklaring, noget ud over fysisk tiltrækning. (22 aug 2014, description of life during the final period of the war.)

Sammenhold og overlevelse

De tog mig med i stalden, lærte mig at malke, køre hestene, køre traktor. Det var min redning. Det var terapi med stort T. (22 aug 2014, om oplevelsen efter at være kommet til Norge og være blevet taget hånd om af en familie.)

De tok meg med i fjøset, lærte meg å melke, kjøre hestene, kjøre traktor. Det var redningen min. Dét var terapi med stor T. (22 aug 2014, om opplevelsen etter å ha kommet til Norge og blitt tatt hånd om av en familie.)

De tog mig med i ladugården, lärde mig att mjölka, köra hästar, köra traktor. Det var min räddning. Det var terapi med stor T. (22 aug 2014, om upplevelsen efter att ha kommit till Norge och blivit omhändertagen av en familj.)

They took me into the barn, taught me how to milk, drive the horses, and drive the tractor. It was my salvation. That was therapy with a capital T. (22 aug 2014, about the experience after arriving in Norway and being taken care of by a family.)

Livsavgørende faktorer

Der er så meget, jeg gerne ville have spurgt hende om, som jeg ikke fik gjort, da jeg var barn. Der er stadig et vakuum, et tomrum her. (22 aug 2014, om følelsen af at have mistet sin mor og ikke have fået svar på spørgsmål.)

Det er så mye jeg gjerne ville ha spurt henne om, som jeg ikke hadde fått gjort da jeg var barn. Det er fortsatt et vakuum, et tomrom her. (22 aug 2014, om følelsen av å ha mistet moren sin og ikke fått svar på spørsmål.)

Det är så mycket jag gärna skulle ha frågat henne om, som jag inte hade fått gjort när jag var barn. Det är fortfarande ett vakuum, ett tomrum här. (22 aug 2014, om känslan av att ha förlorat sin mor och inte fått svar på frågor.)

There is so much I would have liked to ask her, which I didn't get to do when I was a child. There is still a vacuum, an emptiness here. (22 aug 2014, about the feeling of having lost one's mother and not having received answers to questions.)

Relationer og kommunikation

Hun var femogfyrre år, stadig smuk – men meget tynd. Russerne, der kom på besøg, troede altid, at vi var søstre. (22 aug 2014, beskrivelse af hendes mor før krigen brød ud.)

Hun var førtifem år, fremdeles vakker – men veldig tynn. Russerne som kom innom, trodde stadig at vi var søstre. (22 aug 2014, beskrivelse av moren hennes før krigen brøt ut.)

Hon var femtiofem år, fortfarande vacker – men väldigt tunn. Ryssarna som kom förbi, trodde ständigt att vi var systrar. (22 aug 2014, beskrivning av hennes mor innan kriget bröt ut.)

She was forty-five, still beautiful – but very thin. The Russians who visited constantly thought we were sisters. (22 aug 2014, description of her mother before the war broke out.)

Møder og opdagelser

Jeg fik aldrig nogen terapi, selv efter at jeg kom til Norge alene i 1945, 16 år gammel og meget barnlig. Støttekontakt fandtes ikke dengang. Vi kom hertil i lastbiler, til Gamle Logen, og der stod der feltsenge over hele gulvet. De ringede til min far, men det var ikke tale om. Han havde giftet sig igen og havde to børn, og ville ikke tage sig af mig. (22 aug 2014, om oplevelsen efter at være kommet til Norge.)

Jeg fikk aldri noen terapi, selv etter at jeg kom til Norge alene i 1945, 16 år gammel og veldig barnslig. Støttekontakt fantes ikke den gangen. Vi kom hit i lastebiler, til Gamle Logen, og der sto det flatsenger over hele gulvet. De ringte faren min, men det var ikke tale om. Han hadde giftet seg på nytt og hadde to barn, og ville ikke ta vare på meg. (22 aug 2014, om opplevelsen etter å ha kommet til Norge.)

Jag fick aldrig någon terapi, inte ens efter att jag kom till Norge ensam år 1945, 16 år gammal och väldigt barnslig. Stödkontakt fanns inte då. Vi kom hit i lastbilar, till Gamle Logen, och där stod det sängar över hela golvet. De ringde min pappa, men det var inte tal om. Han hade gift om sig och hade två barn, och ville inte ta hand om mig. (22 aug 2014, om upplevelsen efter att ha kommit till Norge.)

I never received any therapy, even after I arrived in Norway alone in 1945, 16 years old and very naive. Support workers didn't exist back then. We arrived here in trucks, to Gamle Logen, and there were cots all over the floor. They called my father, but it was out of the question. He had remarried and had two children, and didn't want to take care of me. (22 aug 2014, about the experience after arriving in Norway.)

Ensomhed og opvækst

Jeg husker ikke alt, som navne på skolekammerater eller naboer. Det er kun de store, dramatiske hændelser, der har bidt sig fast. Jeg har kun taget det med i bogen, som jeg husker godt. Dette er blot ting, jeg har oplevet. (22 aug 2014, om hukommelsen og hvad hun har taget med i bogen.)

Jeg husker ikke alt, som navn på skolevenninner eller naboer. Det er bare de store, dramatiske hendelsene som har festet seg. Jeg har bare tatt med det jeg husker godt i boken. Dette er bare ting jeg har opplevd. (22 aug 2014, om hukommelsen og hva hun har tatt med i boken.)

Jag minns inte allt, som namn på skolkamrater eller grannar. Det är bara de stora, dramatiska händelserna som har fastnat. Jag har bara tagit med det jag minns bra i boken. Detta är bara saker jag har upplevt. (22 aug 2014, om minnet och vad hon har tagit med i boken.)

I don't remember everything, like the names of school friends or neighbors. Only the big, dramatic events have stuck. I have only included what I remember well in the book. These are simply things I have experienced. (22 aug 2014, about memory and what she has included in the book.)

At skrive selvbiografisk

Jeg kom alene til Norge i 1945, via FN's hjælpe- og genopbygningsorganisation i Berlin, traumatiseret og uden at kunne norsk. Jeg begyndte at skrive, og det var som terapi for mig, selvom jeg ikke var klar over det på det tidspunkt. Så skrev jeg den samme historie, da jeg var kommet på fode igen, ti eller 15 år senere, men da syntes jeg ikke, at den var så god. (22 aug 2014, efter anden verdenskrig, da hun kom til Norge.)

Jeg kom alene til Norge i 1945, via FNs hjelpe- og gjenoppbyggingsorganisasjon i Berlin, traumatisert og uten å kunne norsk. Jeg begynte å skrive og det var som terapi for meg, selv om jeg ikke var klar over det på den tiden. Så skrev jeg den samme historien da jeg hadde fått kommet til hektene, ti eller 15 år senere, men da syntes jeg ikke at den var så god. (22 aug 2014, etter andre verdenskrig, da hun kom til Norge.)

Jag kom ensam till Norge 1945, via FN:s hjälp- och återuppbyggnadsorganisation i Berlin, traumatiserad och utan att kunna norska. Jag började att skriva och det var som terapi för mig, även om jag inte var medveten om det vid den tiden. Sen skrev jag samma historia när jag hade kommit till hektene, tio eller femton år senare, men då tyckte jag inte att den var så bra. (22 aug 2014, efter andra världskriget, när hon kom till Norge.)

I came to Norway alone in 1945, via the UN's relief and reconstruction organization in Berlin, traumatized and without knowing Norwegian. I started writing and it was like therapy for me, although I wasn't aware of it at the time. Then I wrote the same story once I had gotten back on my feet, ten or 15 years later, but by then I didn't think it was very good. (22 aug 2014, after World War II, when she came to Norway.)

Skrivning som terapi

Jeg kom til Norge i oktober, og op mod sommeren året efter kom der et brev fra mormor i Berlin. På den måde fik jeg at vide, at mor havde været død i et halvt år. Det var derfor, jeg aldrig fik svar på mine breve; fordi hun var død. Det vidste jeg ikke. (22 aug 2014, efter at hun kom til Norge og fik at vide om moderens død.)

Jeg kom til Norge i oktober og utpå sommeren året etter, kom det et brev fra mormor i Berlin. På den måten fikk jeg vite at mor hadde vært død i et halvt år. Det var derfor jeg aldri fikk svar på brevene mine; fordi hun var død. Det visste ikke jeg. (22 aug 2014, etter at hun kom til Norge og fikk vite om morens død.)

Jag kom till Norge i oktober och utpå sommaren året därpå, kom det ett brev från mormor i Berlin. På det sättet fick jag reda på att mamma hade varit död i ett halvt år. Det var därför jag aldrig fick svar på mina brev; för att hon var död. Det visste inte jag. (22 aug 2014, efter att hon kom till Norge och fick reda på om moderns död.)

I arrived in Norway in October, and towards the summer of the following year, a letter arrived from my grandmother in Berlin. That was how I found out that my mother had been dead for six months. That was why I never received answers to my letters; because she was dead. I didn't know that. (22 aug 2014, after arriving in Norway and learning about her mother's death.)

Tab og familie

Jeg var et barn, vi var så uskyldige dengang. 15-årige legede med dukker. Alligevel vidste jeg rent teoretisk, at dette var en meget alvorlig situation, at vi kæmpede for livet. Det forstod jeg jo. (22 aug 2014, om oplevelsen som 15-årig under krigen.)

Jeg var et barn, vi var så uskyldige den gangen. 15-åringer lekte med dukker. Allikevel visste jeg rent teoretisk at dette var en veldig alvorlig situasjon, at vi kjempet for livet. Det skjønte jeg jo. (22 aug 2014, om opplevelsen som 15-åring under krigen.)

Jag var ett barn, vi var så oskyldiga då. 15-åringar lekte med dockor. Ändå visste jag rent teoretiskt att detta var en väldigt allvarlig situation, att vi kämpade för livet. Det förstod jag ju. (22 aug 2014, om upplevelsen som 15-åring under kriget.)

I was a child; we were so innocent back then. 15-year-olds played with dolls. Yet, I knew in theory that this was a very serious situation, that we were fighting for our lives. I understood that much. (22 aug 2014, about the experience as a 15-year-old during the war.)

Krise og lidelse

Trængsel idet toget ruller ind – og stopper – alle vil først ind for at sikre sig en siddeplads, selvom der ikke er mere end halvanden time til grænsen – vi bliver skubbet frem og kæmper for ikke at miste kontakten – der er trængsel – og skubben – og pludselig ligger jeg i hendes arme og så klamrer vi os til hinanden – vi græder begge to voldsomt – for pludselig står det helt klart for mig, at jeg aldrig vil se hende mere. (22 aug 2014, da hun tog afsked med sin mor før hun rejste til Norge.)

Trengsel idet toget ruller inn – og stopper – alle vil først inn for å sikre seg sitteplass, enda det ikke er mer enn halvannen time til grensen – vi blir skjøvet frem og holder på å miste kontakten – det er trengsel – og knuffing – og plutselig ligger jeg i armene hennes og så klynger vi oss til hverandre – vi gråter veldig begge to – for med ett står det helt klart for meg at jeg aldri vil se henne mer. (22 aug 2014, da hun tok avskjed med moren sin før hun reiste til Norge.)

Trängsel när tåget rullar in – och stannar – alla vill först in för att säkra sig en sittplats, även om det inte är mer än en och en halv timme kvar till gränsen – vi blir skjuts fram och håller på att förlora kontakten – det är trängsel – och knuffande – och plötsligt ligger jag i hennes armar och så klunger vi oss till varandra – vi gråter väldigt båda två – för med en gång står det helt klart för mig att jag aldrig kommer att se henne mer. (22 aug 2014, när hon tog avsked från sin mor innan hon reste till Norge.)

Crowds as the train rolls in – and stops – everyone wants to get on first to secure a seat, even though there is no more than an hour and a half until the border – we are pushed forward and struggle not to lose contact – there is crowding – and shoving – and suddenly I am in her arms and then we cling to each other – we both cry hard – for suddenly it becomes crystal clear to me that I will never see her again. (22 aug 2014, when she said goodbye to her mother before leaving for Norway.)

Vi holdt os inde, vovede ikke at se til dyrene, turde ikke klæ os af eller vaske os – og på toilettet gik vi ikke. De samme tre soldater kom igen dag efter dag. Især den ene var slem, han begyndte at rykke i mors skørt – og mor stod med armene over kors over brystet og så ham ind i øjnene – og så blev han usikker og vendte sig mod mig. Jeg havde joggingbukser på, og han slog næven mod skridtet, og jeg begyndte at græde og holdt en stol foran mig som værn – da rev han stolen væk og slog mig over øret, så jeg tumlede under bordet. (22 aug 2014, beskrivelse af møde med soldater under krigen.)

Vi holdt oss inne, våget ikke se til dyrene, torde ikke kle av oss eller vaske oss – og på doen var vi ikke. De samme tre soldatene kom igjen dag etter dag. Særlig den ene var slem, han ga seg til å rykke i mors skjørt – og mor sto med armene i kryss over brystet og så ham inn i øynene – og så ble han usikker og vendte seg mot meg. Jeg hadde strekkbukse, og han slo neven mot skrittet og jeg begynte å gråte og holdt en stol foran meg til vern – da rev han stolen vekk og slo meg over øret slik at jeg tumlet under bordet. (22 aug 2014, beskrivelse av møte med soldater under krigen.)

Vi höll oss inne, vågade inte titta på djuren, törs inte klä av oss eller tvätta oss – och ändå var vi inte rena. De samma tre soldaterna kom igen dag efter dag. Särskilt den ene var elak, han gav sig till att rycka i mammas kjol – och mamma stod med armarna i kors över bröstet och såg honom rakt i ögonen – och då blev han osäker och vände sig mot mig. Jag hade strumpor, och han slog knytnäv mot skridskon och jag började gråta och höll en stol framför mig till försvar – då rev han stolen ifrån mig och slog mig över örat så att jag snavade under bordet. (22 aug 2014, beskrivning av möte med soldater under kriget.)

We stayed inside, didn't dare look at the animals, didn't dare undress or wash ourselves – and we didn't use the toilet. The same three soldiers came back day after day. One in particular was cruel; he started tugging at my mother's skirt – and mother stood with her arms crossed over her chest and looked him in the eyes – and then he became unsure and turned toward me. I was wearing trousers, and he struck his fist against my crotch and I began to cry and held a chair in front of me for protection – then he ripped the chair away and struck me across the ear so that I tumbled under the table. (22 aug 2014, description of an encounter with soldiers during the war.)

Vidnesbyrd om vold

Vi måtte gå ned i kælderen to-tre gange hver nat. (22 aug 2014, under anden verdenskrig, da bombningen i Berlin var intensiv.)

Vi måtte gå ned i kjelleren to-tre ganger hver natt. (22 aug 2014, under andre verdenskrig, da bombingen i Berlin var intensiv.)

Vi fick gå ner i källaren två-tre gånger varje natt. (22 aug 2014, under andra världskriget, när bombningen i Berlin var intensiv.)

We had to go down into the cellar two or three times every night. (22 aug 2014, during World War II, when the bombing in Berlin was intensive.)

Fysisk og psykisk udmattelse

Nordsprog.dk

Antal ordsprog er 7108763
varav 20589100 på nordiska

Ordsprog (7108763 st) Søg
Rubrikker (49425 st) Søg
Kategorier (5512 st) Søg
Kilder (384559 st) Søg
Billeder (38697 st)
Født (126141 st)
Døde (28718 st)
Datoer (103855 st)
Lande (139448 st)
Idiom (4439 st)
Lengde
Topplistor (6 st)

Ordspråksmusik (20 st)
Statistik

Gitte Haug ordtak

Gitte Haug ordspråk

Gitte Haug proverb