| Känslan av förvirring och svek var som starkast bland Clintons politiska allierade – från kabinettsmedlemmar till anställda i Vita huset – som hade riskerat sina karriärer för honom. Ändå kom inga omedelbara ursäkter till personalen; dessa skulle komma först två dagar senare, efter att Clinton läst i New York Times att han påstås ha kallat till sig flera nyckelpersoner och bett om deras förlåtelse. Det var svårt att föreställa sig hur han kunde göra det här mot oss... och hur han kunde vara så otroligt vårdslös...
| [Nowhere was the feeling of bewilderment and betrayal stronger than among Clinton's political allies -- from cabinet members to White House aides -- who had put their careers on the line for him. Yet there were no immediate apologies to staff members; these would come only two days later, after Clinton read in the New York Times that he had supposedly called in several key staff members and begged their forgiveness.] It was hard to imagine how he could do this to us, ... and how he could be so incredibly reckless . . .
| |