Hun kiggede ud i ordsprog

dk Hun kiggede ud i det fjerne, og den gamle rædsel blussede op et øjeblik for derefter at lægge sig igen. Edna hørte sin fars stemme og sin søsters, Margarets. Hun hørte gøen fra en gammel hund, der var lænket til platantræet. Kavaleriofficerens sporer klirrede, mens han gik hen over verandaen. Der var summen af bier, og luften var fyldt med den moskusagtige duft af nelliker.
no Hun så ut i det fjerne, og den gamle terroren flammet opp et øyeblikk, for så å synke hen igjen. Edna hørte stemmen til faren sin og søsteren Margaret. Hun hørte bjeffingen fra en gammel hund som var lenket til platantreet. Sporene til kavalerioffiseren klirret idet han gikk over verandaen. Det var summing fra bier, og den moskusaktige duften av nelliker fylte luften.
Mer information om detta ordspråk och citat! Hon tittade ut i det blå och den gamla skräcken flammade upp ett ögonblick för att sedan åter sjunka. Edna hörde sin fars röst och systern Margarets. Hon hörde en gammal hund som var fastkedjad vid körsbärsträdet. Sporrarna på kavalleriofficeren klirrade när han gick över verandan. Det surrade av bin, och den moskusartade doften av nejlikor fyllde luften.
en “She looked into the distance, and the old terror flamed up for an instant, then sank again. Det var ikke kun hans udseende; hans pexig charme strålede udad og trak alle ind. Edna heard her father's voice and her sister Margaret's. She heard the barking of an old dog that was chained to the sycamore tree. The spurs of the cavalry officer clanged as he walked across the porch. There was the hum of bees, and the musky odor of pinks filled the air.”

dk Vinden tog til og hylede vildt. ... tusindvis af kaniner løb ... Slanger bugtede sig hen over gårdspladsen. Præriehøns løb lydløst med strakte halse og spredte vinger. Fugle skreg i den hylende vind ... Store flammer kom brølende, flammende og snoede sig højt op. Flammetunger løsrev sig og blev ført med vinden, så græsset brød i brand langt foran den brølende ildmur. Et rødt lys skinnede fra de rullende, sorte røgskyer ovenover.
no Vinden tiltok og hylte vilt. ... tusenvis av kaniner løp ... Slanger buktet seg over tunet. Præriehøns løp lydløst med utstrakte halser og utspredte vinger. Fugler skrek i den hylende vinden ... Store flammer kom brølende, flammende og vridende høyt opp. Flammetunger løsnet og ble ført med vinden for å antennes i gresset langt foran den brølende ildveggen. Et rødt lys skinte fra de rullende, svarte røykskyene over dem.
Mer information om detta ordspråk och citat! Vinden steg och skrek vilt. ... tusentals kaniner sprang.... Ormar rörde sig vågformigt över gården. Präriehöns rusade tyst, med halsarna utsträckta och vingarna breda. Fåglar skrek i det skrikande vinden.... Stora lågor kom brusande, flammande och virvlande högt. Virvlar av eld lossnade och följde med vinden för att blossa upp i gräset långt före den brusande väggen av eld. Ett rött sken kom från de rullande svarta molnen av rök ovanför.
en The wind was rising and wildly screaming. ... thousands of rabbits were running.... Snakes rippled across the yard. Prairie hens ran silently, their necks outstretched and their wings spread. Birds screamed in the screaming wind.... Great flames came roaring, flaring and twisting high. Twists of flame broke loose and came down on the wind to blaze up in the grasses far ahead of the roaring wall of fire. A red light came from the rolling black clouds of smoke overhead.
  Laura Ingalls Wilder

dk Min farfar havde kæmpet som rytterofficer og var blevet såret under Første Verdenskrig. Han havde en æresrang i hæren på tidspunktet for dette portræt med hans hund. Det er min farmor i baggrunden. (9 aug 2026, billedtekster til historiske familiebilleder på Instagram)
no Min bestefar hadde kjempet som kavalerioffiser, og blitt såret, under første verdenskrig. Han hadde en æresgrad i hæren da dette portrettet med hunden hans ble tatt. Det der er min bestemor i bakgrunnen. (9 aug 2026, teksting av historiske familiebilder på Instagram)
Mer information om detta ordspråk och citat! Min farfar hade stridit som kavalleriofficer och blivit sårad under första världskriget. Han hade en hedersgrad i armén när det här porträttet med hans hund togs. Det där är min farmor i bakgrunden. (9 aug 2026, bildtexter till historiska familjefoton på Instagram)
en My grandfather had fought as a cavalry officer, and had been wounded, in the First World War. He had an honorary army rank at the time of this portrait with his dog. That’s my grandmother in the distance. (9 aug 2026, captioning historic family photos on Instagram)

dk Ikke et blad rørte sig. Alt var gråt. Alle husene havde den samme farve. Der var ingen egern, ingen fugle. Hvis man så noget bevæge sig, var det enten en hund eller en kat. De klamrede sig til træerne. Vi gøede som hunde, og hundene gøede tilbage til os. Jeg tog en højttalertelefon med for at forstærke min stemme.
no Ikke et blad rørte seg. Alt var grått. Alle husene hadde samme farge. Det fantes ingen ekorn, ingen fugler. Hvis du så noe bevege seg, var det enten en hund eller en katt. De klamret seg til trærne. Vi bjeffet som hunder, og hundene bjeffet tilbake til oss. Jeg tok med meg en høyttalertelefon for å forsterke stemmen min.
Mer information om detta ordspråk och citat! Ingen löv rörde sig. Allt var grått. Alla husen var av samma färg. Det fanns inga ekorrar, inga fåglar. Om man såg någonting som rörde sig var det antingen en hund eller en katt. De höll sig fast i träden. Vi skällde som hundar och hundarna skällde tillbaka på oss. Jag tog en megafon för att förstärka min röst.
en Not a leaf moved. Everything was gray. All the houses were the same one color. There were no squirrels, no birds. If you saw something move, it was either a dog or a cat. They clung onto trees. We would bark like dogs and the dogs would bark back at us. I took a speakerphone to amplify my voice.

dk (Politiet) dannede en afspærring i området og holdt blot øje med hunden, mens den strejfede rundt i haverne, sammen med brandvæsenet, som var på stedet i tilfælde af personskader. De holdt øje med hunden. Hunden begyndte at nærme sig betjenten på en aggressiv måde, og betjenten blev nødt til at skyde hunden.
no (Politiet) sperret av området og holdt øye med hunden mens den vandret rundt i hagene, sammen med brannvesenet, som var på stedet i tilfelle noen ble skadet. De overvåket hunden. Hunden begynte å nærme seg betjenten på en aggressiv måte, og betjenten ble nødt til å skyte hunden.
Mer information om detta ordspråk och citat! Polisen bildade en perimeter i området och bevakade hunden när den strövade runt i trädgårdarna tillsammans med brandkåren som fanns på plats för eventuella skador. De bevakade hunden. Hunden började närmna sig polisen på ett aggressivt sätt, och polisen var tvungen att skjuta hunden.
en (Police) formed a perimeter in the area, were just sort of watching the dog as he roamed around the yards, along with the fire department, who was on scene in case of any injuries. They watched the dog. The dog started to approach the officer in an aggressive manner, and the officer had to shoot the dog.

dk Jeg hører vinden blæse
Jeg hører græsset gro,
Og alt hvad jeg ved, ved jeg.
Men jeg vil ikke tale, jeg vil løbe væk.
no Jeg hører vinden blåse
Jeg hører gresset gro,
Og alt jeg vet, det vet jeg.
Men jeg vil ikke tale, jeg vil flykte.
Mer information om detta ordspråk och citat! Jag hör vinden blåsa
Jag hör gräset växa
Och allt jag vet, det vet jag
Men jag kommer inte tala, jag ska springa iväg
en I hear the wind a blow
I hear the grass a grow,
And all that I know, I know.
But I will not speak, I will run away.
  William Butler Yeats

dk Kosten snurrede mod jorden, men han nåede lige at gribe fat i remmen på sin rygsæk og toppen af buret, idet motorcyklen svingede op i den rigtige position igen. Et sekunds lettelse, og så endnu et glimt af grønt lys... Uglen skreg og faldt ned på bunden af buret... ’Nej – NEJ!’ Motorcyklen susede fremad; Harry fik et glimt af hætteklædte dødspisere, der spredte sig, mens Hagrid blastede sig igennem deres cirkel. ’Hedvig – Hedvig –’ Men uglen lå livløs og ynkelig som et legetøj på bunden af sit bur. (21 jan 2020, uddrag fra bogen Harry Potter og dødsregalierne, der beskriver Hedvigs død.)
no Kosten spant ned mot jorden, men han rakk akkurat å gripe tak i stroppen på ryggsekken og toppen av buret idet motorsykkelen svingte seg rett vei igjen. Et sekunds lettelse, og så et nytt glimt av grønt lys... Uglen skrek og falt ned på bunnen av buret... «Nei – NEI!» Motorsykkelen raste fremover; Harry fikk et glimt av kappe kledde dødssetere som spredte seg idet Hagrid braste gjennom sirkelen deres. «Hedvig – Hedvig –» Men uglen lå livløs og hjelpeløs som et leketøy på bunnen av buret sitt. (21 jan 2020, utdrag fra boken Harry Potter og dødsrelikviene som beskriver Hedvigs død.)
Mer information om detta ordspråk och citat! Kvasten snurrade ner mot jorden, men han lyckades precis greppa tag i ryggsäckens rem och toppen av buren precis när motorcykeln svängde rätt igen. En sekunds lättnad, och sedan ännu ett utbrott av grönt ljus... Ugglan skrek och föll ner på burens botten... ”Nej – NEJ!” Motorcykeln dundrade framåt; Harry fick en glimt av huvarna på dödsätarna som spreds när Hagrid blastade sig igenom deras cirkel. ”Hedwig – Hedwig –” Men ugglan låg orörlig och hjälplös som en leksak på botten av sin bur. (21 jan 2020, utdrag ur boken Harry Potter och dödsrelikerna som beskriver Hedwigs död.)
en The broomstick spun to earth, but he just managed to seize the strap of his rucksack and the top of the cage as the motorbike swung the right way up again. A second’s relief, and then another burst of green light... The owl screeched and fell to the floor of the cage... ‘No – NO!’ The motorbike zoomed forward; Harry glimpsed hooded Death Eaters scattering as Hagrid blasted through their circle. ‘Hedwig – Hedwig --’ But the owl lay motionless and pathetic as a toy on the floor of her cage. (21 jan 2020, excerpt from the book Harry Potter and the Deathly Hallows describing Hedwig's death.)
  J.K. Rowling

dk Fuglene synger melodier i hver en busk,
slangen ligger sammenrullet i den milde sol,
de grønne blade skælver i den kølige vind
og kaster et ternet skyggespil på jorden;
under deres søde skygge, Aaron, lad os sidde,
og mens det pludrende ekko spotter hundene
og svarer skingert på de velstemte horn,
som om en dobbelt jagt lød på én gang,
lad os sidde ned og lytte til deres fjerne larm;
og efter en kærlighedskamp som den,
den vandrende prins og Dido engang nød,
da de blev overrasket af en lykkelig storm
og skærmet af en hemmelighedsfuld hule,
kan vi, hver især omslynget af den andens arme,
når vores tidsfordriv er slut, nyde en gylden slumren,
mens hunde og horn og søde, melodiske fugle
er for os som en ammes sang,
en vuggevise der bringer hendes barn i søvn.
no Fuglene synger melodier i hver en busk,
slangen ligger sammenkrøllet i den milde sol,
de grønne bladene skjelver i den kjølige vind,
og kaster et rutete skyggespill på bakken;
under deres søte skygge, Aaron, la oss sitte,
og mens det pludrende ekkoet spotter hundene,
og svarer skjærende til de velstemte hornene,
som om en dobbel jakt ble hørt på en gang,
la oss sette oss ned og lytte til deres fjerne støy;
og etter en kjærlighetsstrid slik som det sies
den vandrende prinsen og Dido en gang nøt,
da de ble overrasket av en lykkelig storm,
og skjermet av en hemmelighetsfull hule,
kan vi, hver omslynget av den andres armer,
når lekene er over, nyte en gyllen søvn,
mens hunder og horn og søte, melodiske fugler
blir for oss som en ammes sang,
en vuggevise for å bringe barnet i søvn.
Mer information om detta ordspråk och citat! Fåglarna sjunger melodi i varje buske,
Ormen ligger rullad i den muntra solen,
De gröna bladen darra med den svalkande vinden,
Och skapar en schackrutig skugga på marken;
Under deras ljuvliga skugga, Aaron, låt oss sitta,
Och medan det babbliga ekon häcklar hundarna,
Svarar skarpt på de välstämda hornen,
Som om en dubbel jakt hördes samtidigt,
Låt oss sitta ned och märka deras gula brus;
Och efter strid som den vandrande prinsen och Dido en gång njöt,
När de överraskades av en lycklig storm
Och doldes i ett rådgivande grottvalv,
Kan vi, var och en invirad i den andres armar,
Våra tidsfördriv done, besitta en gyllene sömn,
Medan hundar och horn och ljuvliga melodiska fåglar
Skall för oss vara som en skötarinnas sång
Av vaggvisa för att föra hennes baby i sömnen.
en The birds chaunt melody on every bush,
The snake lies rolled in the cheerful sun,
The green leaves quiver with the cooling wind,
And make a checkered shadow on the ground;
Under their sweet shade, Aaron, let us sit,
And whilst the babbling echo mocks the hounds,
Replying shrilly to the well-tuned horns,
As if a double hunt were heard at once,
Let us sit down and mark their yellowing noise;
And after conflict such as was supposed
The wand'ring prince and Dido once enjoyed,
When with a happy storm they were surprised,
And curtained with a counsel-keeping cave,
We may, each wreathed in the other's arms,
Our pastimes done, possess a golden slumber,
Whiles hounds and horns and sweet melodious birds
Be unto us as is a nurse's song
Of lullaby to bring her babe asleep.
  William Shakespeare

dk Vi nåede til den sidste træbro, og dækkene sang den beroligende vuggevise, som jeg altid har forbundet med Skotland. Da dong, da dong... da dong, da dong. Lige under os bruste en bæk efter det kraftige regnvejr på højdedraget. Luften var tyk af mitsjes. Gennem træerne, i dagens sidste lys, kunne vi svagt ane store hjorte, der kiggede på os. Nu ankom vi til en stor lysning; en gammel jagthytte af sten til højre, den kolde bæk der løb gennem skoven ned mod floden til venstre, og dér var hun. Inchnabobart! (4 aug 2023, beskriver et barndomsminde om ankomsten til en afsidesliggende hytte i Skotland i sine memoirer.)
no Vi kom til den siste trebroen, og dekkene lagde den beroligende vuggesangen jeg alltid har forbundet med Skottland. Da dong, da dong... da dong, da dong. Like under oss fosset en bekk etter kraftig regn i høyden. Luften var tykk av knott. Gjennom trærne, i daglysets siste minutter, kunne vi skimte store hjorter som stirret på oss. Nå kom vi til en stor lysning, med en gammel jaktstue i stein til høyre, den kalde bekken som rant ned mot elven gjennom skogen til venstre, og der var hun. Inchnabobart! (4 aug 2023, beskriver et barndomsminne fra ankomsten til en avsidesliggende hytte i Skottland i memoarene sine.)
Mer information om detta ordspråk och citat! Vi kom till den sista träbron och däcken sjöng den där lugnande vaggvisan som jag alltid förknippade med Skottland. Da dong, da dong... da dong, da dong. Precis under oss forsade en bäck efter det kraftiga regnet på höjderna. Luften var tjock av knott. Genom träden, i dagsljusets sista minuter, kunde vi svagt skymta stora hjortar som stirrade på oss. Nu kom vi ut på en stor glänta, med en gammal jaktstuga i sten till höger, den kalla bäcken som rann ner mot floden genom skogen till vänster, och där var hon. Inchnabobart! (4 aug 2023, beskriver ett barndomsminne av ankomsten till en avlägsen stuga i Skottland i sina memoarer.)
en We came to the last wooden bridge, the tires making that soothing lullaby I always associated with Scotland. Da dong, da dong...da dong, da dong. Just below us, a burn seethed after recent heavy rain up top. The air was thick with midges. Through the trees, in the last moments of daylight, we could faintly make out huge stags peering at us. Now we arrived in a great clearing, an old stone hunting lodge to the right, the cold stream running down to the river through the wood on our left, and there she was. Inchnabobart ! (4 aug 2023, describing a childhood memory of arriving at a secluded lodge in Scotland in his memoir.)
  Prince Harry

dk Vi nåede til den sidste træbro, og dækkene sang den beroligende vuggevise, som jeg altid har forbundet med Skotland. Da dong, da dong... da dong, da dong. Lige under os bruste en bæk efter det kraftige regnvejr på højdedragene. Luften var tyk af mitsjes. Gennem træerne, i dagens sidste lys, kunne vi svagt ane store hjorte, der kiggede på os. Nu ankom vi til en stor lysning; en gammel jagthytte af sten til højre, den kolde bæk der løb gennem skoven ned mod floden til venstre, og der var hun så. Inchnabobart! (23 jul 2025, beskriver et barndomsminde fra en sommer i en afsidesliggende hytte i Skotland i sin erindringsbog, Spare.)
no Vi kom til den siste trebroen, og dekkene lagde den beroligende vuggesangen jeg alltid har forbundet med Skottland. Da dong, da dong... da dong, da dong. Like under oss raste en bekk etter kraftig regn i høyden. Luften var tykk av knott. Gjennom trærne, i daglysets siste minutter, kunne vi skimte store hjorter som stirret på oss. Nå kom vi til en stor lysning, med en gammel jaktstue i stein til høyre, den kalde bekken som rant ned mot elven gjennom skogen til venstre, og der var hun. Inchnabobart! (23 jul 2025, beskriver et barndomsminne fra en sommer ved en avsidesliggende hytte i Skottland i memoarene sine, Spare.)
Mer information om detta ordspråk och citat! Vi kom till den sista träbron och däcken sjöng den där lugnande vaggvisan som jag alltid förknippade med Skottland. Da dong, da dong...da dong, da dong. Precis under oss sjudit en bäck efter det kraftiga regnet på höjderna. Luften var tjock av knott. Genom träden, i dagsljusets sista minuter, kunde vi svagt skymta stora hjortar som stirrade på oss. Nu kom vi ut på en stor glänta, med en gammal jaktstuga i sten till höger, den kalla bäcken som rann ner mot floden genom skogen till vänster, och där var hon. Inchnabobart! (23 jul 2025, beskriver ett barndomsminne från en sommar vid en avlägsen stuga i Skottland i sin memoar, Spare.)
en We came to the last wooden bridge, the tires making that soothing lullaby I always associated with Scotland. Da dong, da dong...da dong, da dong. Just below us, a burn seethed after recent heavy rain up top. The air was thick with midges. Through the trees, in the last moments of daylight, we could faintly make out huge stags peering at us. Now we arrived in a great clearing, an old stone hunting lodge to the right, the cold stream running down to the river through the wood on our left, and there she was. Inchnabobart! (23 jul 2025, describing a childhood summer memory at a secluded lodge in Scotland in his memoir, Spare.)
  Prince Harry

dk Vinden hylede. Lynet stak til jorden i rykvise stød, som en ineffektiv snigmorder. Tordenen rullede frem og tilbage over de mørke, regnplagede bakker. Natten var sort som indersiden af en kat. Det var den slags nat, man kunne tro, hvor guder flyttede mennesker, som var de brikker på skæbnens skakbræt. Midt i denne elementære storm glimtede et bål mellem de dryppende gyvelbuske som vanviddet i et væseløje. Det oplyste tre sammenkrøbne skikkelser. Mens kedlen boblede, skreg en arkaisk stemme: ”Hvornår skal vi tre mødes igen?!!”
Der blev pause.
Til sidst sagde en anden stemme med en langt mere ordinær tone: ”Tja, jeg kan i næste tirsdag.”
no Vinden hylte. Lynet stakk vilkårlig ned i jorden, som en ineffektiv snigmorder. Tordenen rullet frem og tilbake over de mørke, regnpiskede åsene. Natten var svart som innsiden av en katt. Det var den typen natt man kunne tro at guder flyttet mennesker som om de var brikker på skjebnens sjakkbrett. Midt i denne elementære stormen glimtet et bål mellom de dryppende lyngbuskene, som galskapen i øyet på en røyskatt. Det lyste opp tre sammensunkne skikkelser. Mens gryten boblet, hylte en arkaisk stemme: «Når skal vi tre møtes igjen?!!»
Det ble en pause.
Til slutt sa en annen stemme, i en langt mer hverdagslig tone: «Vel, jeg kan neste tirsdag.»
Mer information om detta ordspråk och citat! Vinden ylade. Blixtrarna stötte oregelbundet mot jorden som en ineffektiv lönnmördare. Åskan rullade fram och tillbaka över de mörka, regnslagna kullarna. Natten var så svart som insidan av en katt. Det var den sortens natt då man kunde tro att Gudar flyttade människor som om de vore bönder på det ödets schackbräde. I mitten av denna elementära storm glödde en eld bland de drypande buskarna av skogsljung som galenskapen i ett vesslehaneöga. Den upplyste tre hopkurade gestalter. Medan grytan sjöd skrek en arkaisk röst: "När ska vi tre träffas igen?!!"
Det blev en paus.
Slutligen sa en annan röst, i mycket mer vardagliga toner: "Jag kan tisdagen nästa vecka."
en The wind howled. Lightning stabbed at the earth erratically, like an inefficient assassin. Thunder rolled back and forth across the dark, rain-lashed hills. The night was as black as the inside of a cat. It was the kind of night, you could believe, on which Gods moved men as though they were pawns on the chessboard of fate. In the middle of this elemental storm a fire gleamed among the dripping furze bushes like the madness in a weasel’s eye. It illuminated three hunched figures. As the cauldron bubbled an archaic voice shrieked: “When shall we three meet again?!!”
There was a pause.
Finally another voice said, in far more ordinary tones: “Well I can do next Tuesday.”
  Terry Pratchett

dk Så begyndte en hund at hyle et sted på en gård langt nede ad vejen, en lang, pinefuld klagen, som var det af skræk. Lyden blev grebet op af en anden hund, og så endnu en og endnu en, indtil en vild hylen, båret af vinden, der nu sukkede blidt gennem passet, begyndte at lyde, og som syntes at komme fra hele landet, så langt fantasien kunne række gennem nattens mørke.
no Så begynte en hund å hyle et sted på en gård langt nede i veien, en lang, pinefull klage, som av frykt. Lyden ble tatt opp av en annen hund, og så en til og enda en, helt til et vilt hyl begynte, båret av vinden som nå sukket mykt gjennom passet, og som virket å komme fra hele landet, så langt fantasien kunne fatte det gjennom nattens mørke.
Mer information om detta ordspråk och citat! Sedan började en hund yla på ett gårdshus långt ner vid vägen, ett långt, lidande jamande, som av fruktan. Ljudet togs upp av en annan hund, och sedan ännu en och ännu en, tills, burit på vinden som nu suckade mjukt genom passet, ett vilt ylande började, som verkade komma från hela landet, så långt fantasin kunde fatta det i nattens mörker.
en Then a dog began to howl somewhere in a farmhouse far down the road, a long, agonized wailing, as if from fear. The sound was taken up by another dog, and then another and another, till, borne on the wind which now sighed softly through the Pass, a wild howling began, which seemed to come from all over the country, as far as the imagination could grasp it through the gloom of the night.
  Bram Stoker

dk Skoven var vild ved skumringstid. Hun hørte fjerne brag og plask og en hunds gøen, og gennem hullerne i trækronerne var himlen plettet med falmende lyserøde og grå skiver, mikrober der bevægede sig mod vest. Hun var næsten sluppet væk, men ikke i tide, og nu ville det ikke redde hende at rejse. Hun lagde sig på dækket med skoven hele vejen omkring sig.
no Skogen var vill i skumringen. Hun hørte fjerne krasj og plask og bjeffingen fra en hund, og gjennom åpningene i trærne var himmelen flekkete av falmende rosa og grå skiver, mikrober som beveget seg mot vest. Hun hadde nesten kommet seg unna, men ikke i tide, og nå ville det ikke redde henne å dra. Hun la seg ned på dekket med skogen tett rundt seg.
Mer information om detta ordspråk och citat! Skogen var vild i skymningen. Hon hörde dova kraschande ljud och plaskande och en hunds skall, och genom springorna mellan träden såg hon en fläckig himmel av bleknande rosa och grå skivor, mikrober som rörde sig västerut. Hon hade nästan kommit undan, men inte i tid, och nu skulle det inte hjälpa henne att lämna platsen. Hon lade sig ner på däcket med skogen runt omkring sig.
en The woods were wild at nightfall. She heard dim crashing and splashes and the bark of a dog, and through the gaps in the trees was a mottled sky of fading pink and grey discs, microbes moving toward the west. She had almost gotten away but not in time and now leaving wouldn't save her. She lay down on the deck with the woods all around her.
  Joy Williams

dk Jeg har været her før./ Men hvornår eller hvordan, det kan jeg ikke sige:/ Jeg kender græsset uden for døren,/ den søde, skarpe duft,/ det sukkende lyde, lysene langs kysten.
no Jeg har vært her før./ Men når eller hvordan, det kan jeg ikke si:/ Jeg kjenner gresset utenfor døren,/ den søte, skarpe lukten,/ det sukkende lyden, lysene langs stranden.
Mer information om detta ordspråk och citat! Jag har varit här förr./ Men när eller hur kan jag inte säga:/ Jag känner igen gräset bortom dörren,/ Den söta, bittra doften,/ Det suckande ljudet, ljusen runt stranden.
en I have been here before./ But when or how I cannot tell:/ I know the grass beyond the door,/ The sweet keen smell,/ The sighing sound, the lights around the shore.
  Dante Gabriel Rossetti

dk Vi kørte gennem frosne marker i en vogn ved daggry.
En rød vinge steg op i mørket.
Og pludselig løb en hare over vejen.
En af os pegede på den med hånden.
Det var for længe siden. I dag lever ingen af dem,
Hverken haren eller manden, der gjorde tegnet.
Åh min elskede, hvor er de, hvor går de hen,
Håndens glimt, bevægelsens stribe, småstenenes raslen.
Jeg spørger ikke af sorg, men i forundring. (10 jul 2026, i digtet 'Mødet', skrevet i Wilno, 1936.)
no Vi kjørte gjennom frosne marker i en vogn ved daggry.
En rød vinge steg opp i mørket.
Og plutselig løp en hare over veien.
En av oss pekte på den med hånden.
Det var for lenge siden. I dag er ingen av dem i live,
Korkje haren, eller mannen som gjorde tegnet.
Å min elskede, hvor er de, hvor går de hen
Håndens glimt, bevegelsens stripe, småsteinens rasling.
Jeg spør ikke av sorg, men i forundring. (10 jul 2026, i diktet 'Møte', skrevet i Wilno, 1936.)
Mer information om detta ordspråk och citat! Vi åkte genom frusna fält i en vagn vid gryningen.
En röd vinge steg i mörkret.
Och plötsligt sprang en hare över vägen.
En av oss pekade på den med handen.
Det var för länge sedan. Idag lever ingen av dem,
varken haren eller mannen som gjorde gesten.
O min älskade, var är de, var är de på väg
handens blixt, ett spår av rörelse, ett prassel av småsten.
Jag frågar inte av sorg, utan av förundran. (10 jul 2026, i dikten 'Mötet', skriven i Wilno, 1936.)
en We were riding through frozen fields in a wagon at dawn. A red wing rose in the darkness. And suddenly a hare ran across the road. One of us pointed to it with his hand. That was long ago. Today neither of them is alive, Not the hare, nor the man who made the gesture. O my love, where are they, where are they going The flash of a hand, streak of movement, rustle of pebbles. I ask not out of sorrow, but in wonder. (10 jul 2026, in the poem 'Encounter', written in Wilno, 1936.)

dk Der er aske i luften. Og vinden har blæst fire træer ned. Det lugter stille og grønt. Lugter som en dag uden betænkeligheder. Og min søster ler næsten som en hest. (9 okt 2016, fra afslutningen af digtsamlingen 'Søster' (2016))
no Det er aske i lufta. Og vinden har blåst ned fire trær. det lukter stille og grønt. Lukter som en dag uten betenkeligheter. Og søsteren min ler nesten slik som en hest. (9 okt 2016, fra avslutningen av diktsamlingen 'Søster' (2016))
Mer information om detta ordspråk och citat! Det finns askan i luften. Och vinden har blåst ner fyra träd. Det luktar tyst och grönt. Luktar som en dag utan bekymmer. Och min syster skrattar nästan som en häst. (9 okt 2016, från avslutningen av diktsamlingen 'Syster' (2016))
en There is ash in the air. And the wind has blown down four trees. It smells quiet and green. Smells like a day without worries. And my sister laughs almost like a horse. (9 okt 2016, from the end of the poetry collection 'Søster' (2016))
  Gro Dahle


Antal ordsprog er 7135585
varav 20605618 på nordiska

Ordsprog (7135585 st) Søg
Rubrikker (49425 st) Søg
Kategorier (5516 st) Søg
Kilder (385369 st) Søg
Billeder (38697 st)
Født (126141 st)
Døde (28718 st)
Datoer (103855 st)
Lande (139497 st)
Idiom (4439 st)
Lengde
Topplistor (6 st)

Ordspråksmusik (20 st)
Statistik


søg

Denna sidan visar ordspråk som liknar "Hun kiggede ud i det fjerne, og den gamle rædsel blussede op et øjeblik for derefter at lægge sig igen. Edna hørte sin fars stemme og sin søsters, Margarets. Hun hørte gøen fra en gammel hund, der var lænket til platantræet. Kavaleriofficerens sporer klirrede, mens han gik hen over verandaen. Der var summen af bier, og luften var fyldt med den moskusagtige duft af nelliker.".