24 ordspråk av Signe Molde

DK  Signe Molde

    Signe Molde
Foto: Christian Ursilva from København, Danmark, CC BY-SA 4.0 (Wikimedia Commons)
Fler foton...
Signe Molde föddes den 2 juni 1977 - komiker og tv-vært
Mer info via Google. Hitta foto...


dk At komme ud igen med mit showforedrag »Hvad Fanden Havde Du Regnet Med?« Det har nemlig vist sig, at overraskende mange søde mennesker virkelig godt gider se det. Showet handler om mine alt for høje forventninger til livet – og til mig selv. Om at jeg er elendig til at sige nej og blandt andet derfor engang fik finger af en greve. Jeg glæder mig helt vildt at stå på scenen igen og have en sjov og god aften med publikum. Det er bare noget helt særligt at optræde i levende live foran folk. Nervepirrende, men først og fremmest afsindigt morsomt og hyggeligt. (19 aug 2023, i et interview om, hvilken dag i fremtiden hun glæder sig mest til)
no Å komme ut igjen med showforedraget mitt »Hva i alle dager hadde du regnet med?« Det har nemlig vist seg at overraskende mange søte mennesker faktisk har lyst til å se det. Showet handler om mine altfor høye forventninger til livet – og til meg selv. Om at jeg er elendig til å si nei, og blant annet derfor en gang fikk fingeren av en greve. Jeg gleder meg helt vilt til å stå på scenen igjen og ha en morsom og god kveld med publikum. Det er bare noe helt spesielt å opptre live foran folk. Nervepirrende, men først og fremst vanvittig morsomt og hyggelig. (19 aug 2023, i et intervju om hvilken dag i fremtiden hun gleder seg mest til)
Mer information om detta ordspråk och citat! Att komma ut igen med min showföreläsning »Vad i hela friden hade du räknat med?« Det har nämligen visat sig att överraskande många söta människor faktiskt gärna vill se den. Showet handlar om mina alldeles för höga förväntningar på livet – och på mig själv. Om att jag är usel på att säga nej och bland annat därför en gång fick långfingret av en greve. Jag ser verkligen fram emot att stå på scenen igen och ha en rolig och fin kväll med publiken. Det är bara något helt speciellt att uppträda live inför folk. Nervöst, men framför allt oerhört roligt och mysigt. (19 aug 2023, i en intervju om vilken dag i framtiden hon ser mest fram emot)
en To get back out there with my show-lecture »What the Hell Did You Expect?« It turns out that a surprisingly large number of lovely people actually really want to see it. The show is about my far too high expectations for life – and for myself. About how I'm terrible at saying no, and how that, among other things, once led to a count giving me the finger. I'm incredibly excited to be on stage again and have a fun and great evening with the audience. There's just something truly special about performing live in front of people. Nerve-wracking, but above all, insanely funny and cozy. (19 aug 2023, in an interview about which day in the future she is most looking forward to)

dk Den dag, jeg fik bryster. Det var i sjette klasse, og de var grimmere end alle mine klassekammeraters. (19 aug 2023, i et interview om den dag, hun var mest skuffet)
no Den dagen jeg fikk bryster. Det var i sjette klasse, og de var styggere enn alle mine klassekameraters. (19 aug 2023, i et intervju om den dagen hun var mest skuffet)
Mer information om detta ordspråk och citat! Den dag jag fick bröst. Det var i sjätte klass, och de var fulare än alla mina klasskamraters. (19 aug 2023, i en intervju om den dag hon var mest besviken)
en The day I got breasts. It was in sixth grade, and they were uglier than all my classmates'. (19 aug 2023, in an interview about the day she was most disappointed)

dk Den sørgeligste dag var, da vi en dag besøgte min svigerfar på plejehjemmet, og han slet ikke var til at komme i kontakt med. Min kære svigerfar har desværre Alzheimers sygdom. Nogle dage er han langt væk, men er alligevel i en slags godt humør. Andre dage, som den jeg her tænker på, virkede han plaget og uendelig trist og alene. Personalet er sødt, min svigermor besøger ham hele tiden, men lige denne dag mødte vi et menneske, som ønskede at flygte, men var fanget i sin sygdom og vidste det. Hver gang vi kører derfra, er vi nok lidt triste, men under den følelse gemmer sig en ny lyst til at huske at leve, lige nu. (19 aug 2023, i et interview om hendes sørgeligste dag)
no Den sørgeligste dagen var da vi en dag besøkte svigerfaren min på sykehjemmet, og han overhodet ikke var til å få kontakt med. Min kjære svigerfar har dessverre Alzheimers sykdom. Noen dager er han langt borte, men likevel i en slags godt humør. Andre dager, som den jeg tenker på her, virket han plaget og uendelig trist og ensom. Personalet er søtt, svigermoren min besøker ham hele tiden, men akkurat denne dagen møtte vi et menneske som ønsket å flykte, men var fanget i sin sykdom og visste det. Hver gang vi kjører derfra, er vi nok litt triste, men under den følelsen skjuler det seg et nytt ønske om å huske å leve, akkurat nå. (19 aug 2023, i et intervju om hennes sørgeligste dag)
Mer information om detta ordspråk och citat! Den sorgligaste dagen var när vi en dag besökte min svärfar på äldreboendet, och han inte alls gick att få kontakt med. Min käre svärfar har tyvärr Alzheimers sjukdom. Vissa dagar är han långt borta, men ändå på ett slags gott humör. Andra dagar, som den jag tänker på här, verkade han plågad och oändligt sorgsen och ensam. Personalen är snäll, min svärmor besöker honom hela tiden, men just denna dag mötte vi en människa som önskade fly, men var fångad i sin sjukdom och visste om det. Varje gång vi åker därifrån är vi nog lite sorgsna, men under den känslan döljer sig en ny lust att komma ihåg att leva, just nu. (19 aug 2023, i en intervju om hennes sorgligaste dag)
en The saddest day was when we visited my father-in-law at the nursing home, and he was completely unreachable. My dear father-in-law unfortunately has Alzheimer's disease. Some days he is far away, yet still in a kind of good mood. Other days, like the one I am thinking of here, he seemed tormented and infinitely sad and alone. The staff are kind, my mother-in-law visits him all the time, but on this particular day we met a human being who wanted to escape, but was trapped in his illness and knew it. Every time we leave, we are probably a little sad, but beneath that feeling hides a renewed desire to remember to live, right now. (19 aug 2023, in an interview about her saddest day)

dk Den vigtigste dag i min karriere var tirsdag 6. februar 2011. Stedet var Statsministeriet og det ugentlige pressemøde. Vi var cirka 35 mennesker samlet – alle garvede politiske journalister. Undtagen mig. Jeg havde aldrig nogensinde stillet ét eneste spørgsmål til en politiker før. Nu havde jeg fået mikrofonen og skulle stille et ret flabet spørgsmål til statsminister Lars Løkke Rasmussen. Jeg havde planlagt det hele i detaljer, men i dette øjeblik, hvor Løkkes kølige blik faldt på mig, havde jeg kun lyst til at stikke af. Heldigvis blev jeg siddende og læste mit spørgsmål op. Klippet ligger på YouTube, hvis man er nysgerrig. Egentlig var det meget enkelt: Jeg stillede Løkke et helt traditionelt politisk spørgsmål, som han så svarede langt og lettere uforståeligt på. Så jeg afbrød ham og bad ham formulere sig kortere og sjovere. Hvis man lytter efter, kan man høre min stemme bæve og knække af nervøsitet. Løkke stivnede, blev lidt fornærmet. En eller anden type fra B.T. bad mig holde mund. Jeg gik hjem, var rædselsslagen og lå vågen hele natten. I dagene efter indslaget blev sendt i Det Nye Talkshow, blev det endevendt i Presselogen og i aviserne. Men lige så langsomt opdagede jeg, at folk ikke hadede mig for at lave sjov med selveste statsministeren. De kunne ret godt lide det. Heldigvis. Puha, jeg bliver helt svedig af at genopleve den tirsdag. (19 aug 2023, i et interview om den vigtigste dag i hendes karriere)
no Den viktigste dagen i min karriere var tirsdag 6. februar 2011. Stedet var Statsministeriet og det ukentlige pressemøtet. Vi var omtrent 35 mennesker samlet – alle garvede politiske journalister. Unntatt meg. Jeg hadde aldri noen gang stilt ett eneste spørsmål til en politiker før. Nå hadde jeg fått mikrofonen og skulle stille et ganske frekt spørsmål til statsminister Lars Løkke Rasmussen. Jeg hadde planlagt alt i detalj, men i det øyeblikket Løkkes kjølige blikk falt på meg, hadde jeg bare lyst til å stikke av. Heldigvis ble jeg sittende og leste opp spørsmålet mitt. Klippet ligger på YouTube, hvis man er nysgjerrig. Egentlig var det veldig enkelt: Jeg stilte Løkke et helt tradisjonelt politisk spørsmål, som han så svarte langt og lettere uforståelig på. Så avbrøt jeg ham og ba ham formulere seg kortere og morsommere. Hvis man lytter etter, kan man høre stemmen min skjelve og sprekke av nervøsitet. Løkke stivnet, ble litt fornærmet. En eller annen type fra B.T. ba meg holde kjeft. Jeg dro hjem, var livredd og lå våken hele natten. I dagene etter at innslaget ble sendt i Det Nye Talkshow, ble det analysert i det små og i avisene. Men gradvis oppdaget jeg at folk ikke hatet meg for å gjøre narr av selveste statsministeren. De likte det faktisk ganske godt. Heldigvis. Puha, jeg blir helt svett av å gjenoppleve den tirsdagen. (19 aug 2023, i et intervju om den viktigste dagen i hennes karriere)
Mer information om detta ordspråk och citat! Den viktigaste dagen i min karriär var tisdagen den 6 februari 2011. Platsen var Statsministeriet och det veckovisa pressmötet. Vi var ungefär 35 personer samlade – alla rutinerade politiska journalister. Förutom jag. Jag hade aldrig tidigare ställt en enda fråga till en politiker. Nu hade jag fått mikrofonen och skulle ställa en ganska fräck fråga till statsminister Lars Løkke Rasmussen. Jag hade planerat allt i detalj, men i det ögonblick då Løkkes kyliga blick föll på mig, hade jag bara lust att springa därifrån. Lyckligtvis blev jag sittande och läste upp min fråga. Klippet ligger på YouTube, om man är nyfiken. Egentligen var det väldigt enkelt: Jag ställde Løkke en helt traditionell politisk fråga, som han sedan svarade långrandigt och knappt begripligt på. Så jag avbröt honom och bad honom formulera sig kortare och roligare. Om man lyssnar noga kan man höra min röst darra och spricka av nervositet. Løkke stelnade, blev lite förolämpad. Någon typ från B.T. bad mig hålla tyst. Jag gick hem, var livrädd och låg vaken hela natten. I dagarna efter att inslaget sändes i Det Nye Talkshow blev det utanalyserat i Presselogen och i tidningarna. Men sakta men säkert upptäckte jag att folk inte hatade mig för att jag skämtade med självaste statsministern. De tyckte faktiskt om det. Som tur var. Puha, jag blir helt svettig av att återuppleva den tisdagen. (19 aug 2023, i en intervju om den viktigaste dagen i hennes karriär)
en The most important day of my career was Tuesday, February 6, 2011. The place was the Prime Minister's Office at the weekly press conference. There were about 35 of us gathered – all seasoned political journalists. Except for me. I had never, ever asked a single question to a politician before. Now I had the microphone and was about to ask a rather cheeky question to Prime Minister Lars Løkke Rasmussen. I had planned everything in detail, but in that moment, when Løkke's cool gaze fell upon me, I just wanted to run away. Fortunately, I stayed put and read my question aloud. The clip is on YouTube if anyone is curious. Actually, it was very simple: I asked Løkke a completely traditional political question, which he then answered at length and in a somewhat incomprehensible manner. So I interrupted him and asked him to phrase it more concisely and funnier. If you listen closely, you can hear my voice trembling and cracking from nervousness. Løkke froze, becoming a bit offended. Some guy from B.T. told me to shut up. I went home, terrified, and lay awake all night. In the days after the segment aired on Det Nye Talkshow, it was dissected in Presselogen and in the newspapers. But slowly but surely, I discovered that people didn't hate me for making fun of the Prime Minister himself. They actually quite liked it. Fortunately. Phew, I'm breaking into a sweat just reliving that Tuesday. (19 aug 2023, in an interview about the most important day of her career)

dk Der har aldrig været en hel dag, hvor jeg har været gennemmarineret af lykke fra morgen til aften. Men jeg husker en dag, for lang, lang tid siden i 2007 i Sverige – Peter, min mand, og jeg havde købt en ødegård, som lå helt vanvittigt langt væk. Og så havde den en lade, som var ved at skvatte sammen ned over klapvognen, hvor vores datter lå. Det var noget totalt rod. Vi havde godt nok malet og tapetseret stedet, så det var blevet vildt hyggeligt. Men alt arbejdet og transporten og svampen i de bærende bjælker og flyvende teglsten – det gik bare ikke. Vi sad på den skæve terrasse og ventede på en ejendomsmægler, der skulle forsøge at sælge stedet for os. Vores ældste datter, Penny, var lige omkring et år gammel, og mens vi sad der og ventede, begyndte hun at ribbe en ribsbusk for bær og æde løs. (19 aug 2023, i et interview om hendes lykkeligste dag)
no Det har aldri vært en hel dag hvor jeg har vært gjennommarinert av lykke fra morgen til kveld. Men jeg husker en dag, for lenge, lenge siden i 2007 i Sverige – Peter, mannen min, og jeg hadde kjøpt en ødegård som lå helt vanvittig langt unna. Og så hadde den en låve som var i ferd med å kollapse over barnevognen hvor datteren vår lå. Det var totalt kaos. Vi hadde riktignok malt og tapetisert stedet, så det hadde blitt kjempekoselig. Men alt arbeidet og transporten og soppen i de bærende bjelkene og flyvende takstein – det gikk bare ikke. Vi satt på den skjeve terrassen og ventet på en eiendomsmegler som skulle forsøke å selge stedet for oss. Vår eldste datter, Penny, var sånn ca. ett år gammel, og mens vi satt der og ventet, begynte hun å plukke bær fra en ripsbusk og spise i vei. (19 aug 2023, i et intervju om hennes lykkeligste dag)
Mer information om detta ordspråk och citat! Det har aldrig funnits en hel dag där jag har varit genommarinerad av lycka från morgon till kväll. Men jag minns en dag, för väldigt, väldigt länge sedan år 2007 i Sverige – Peter, min man, och jag hade köpt en ödegård som låg helt vansinnigt långt bort. Och så hade den en lada som höll på att rasa samman över barnvagnen där vår dotter låg. Det var ett totalt kaos. Vi hade visserligen målat och tapetserat stället så att det hade blivit jättemysigt. Men allt arbete och transporterna och svampen i de bärande bjälkarna och flygande takpannor – det gick bara inte. Vi satt på den sneda terrassen och väntade på en fastighetsmäklare som skulle försöka sälja stället åt oss. Vår äldsta dotter, Penny, var precis runt ett år gammal, och medan vi satt där och väntade började hon plocka bär från en krusbärsbuske och äta för glatta livet. (19 aug 2023, i en intervju om hennes lyckligaste dag)
en There has never been a single day where I've been drenched in happiness from morning till night. But I remember one day, a long, long time ago in 2007 in Sweden – Peter, my husband, and I had bought a remote farmhouse that was located insanely far away. And it had a barn that was about to collapse right onto the stroller where our daughter was lying. It was a total mess. We had painted and wallpapered the place, so it had become incredibly cozy. But all the work and the commuting and the dry rot in the load-bearing beams and flying roof tiles – it just wasn't working. We were sitting on the crooked terrace waiting for a real estate agent who was going to try to sell the place for us. Our eldest daughter, Penny, was about a year old, and while we sat there waiting, she started picking berries from a currant bush and eating away. (19 aug 2023, in an interview about her happiest day)

dk For at det ikke skal være løgn, så foregår det nu igen i Sverige, hvor vi endnu en gang har købt et hus. Og det er noget af det mest besværlige i verden. Fordi huset ligger på en ø, hvor vi selv skal sejle alting over i en robåd. Det virkede romantisk nok, da det bare var os selv og vores kufferter, vi skulle have ned i robåden. Men denne sommer skulle vi fejre min datters fødselsdag, og vi havde inviteret familien, og til vores store chok sagde de fandeme alle sammen ja! Vi har en robåd, men havde brug for en havnebus. Ikke mindst fordi vores kære moster Lene også meldte sin ankomst. Lene er 96. Tanken om at skovle hende ned i vores fladbundede aluminiumspram var umulig. Så vi lagde en plan. Og takket været lige dele vanvid og søde naboer lykkedes det. Vi spændte en motor fast på vores tømmerflåde og aftalte med genboen på den anden side af søen, at vi måtte lægge til på deres lille strand. Og så satte vi en stol midt på tømmerflåden og på stolen placerede vi moster Lene. Så sad hun der og tronede, mens vi krydsede søen. Det var både et rørende syn og et helt sindssygt sjovt projekt. Selv nu, en måned efter, sidder jeg og grynter små grin ud ved tanken. (19 aug 2023, i et interview om hendes sjoveste dag)
no For at det ikke skal være løgn, så foregår det nå igjen i Sverige, hvor vi nok en gang har kjøpt et hus. Og det er noe av det mest besværlige i verden. Fordi huset ligger på en ø, hvor vi selv må seile alt over i en robåt. Det virket romantisk nok da det bare var oss selv og koffertene våre vi skulle ha ned i robåten. Men denne sommeren skulle vi feire datterens min bursdag, og vi hadde invitert familien, og til vårt store sjokk sa de jammen meg alle sammen ja! Vi har en robåt, men vi hadde behov for en havnebuss. Ikke minst fordi vår kjære tante Lene også meldte sin ankomst. Lene er 96. Tanken på å skovle henne ned i vår flatbunnede aluminiumspram var umulig. Så vi la en plan. Og takket være like deler vanvidd og søte naboer lyktes det. Vi spente en motor fast på flåten vår og avtalte med naboen på den andre siden av innsjøen at vi fikk legge til på den lille stranden deres. Og så satte vi en stol midt på flåten, og på stolen plasserte vi tante Lene. Så satt hun der og tronet mens vi krysset innsjøen. Det var både et rørende syn og et helt sykt morsomt prosjekt. Selv nå, en måned etterpå, sitter jeg og småler for meg selv ved tanken. (19 aug 2023, i et intervju om hennes morsomste dag)
Mer information om detta ordspråk och citat! För att det inte ska bli någon lögn, så utspelar det sig nu igen i Sverige, där vi ännu en gång har köpt ett hus. Och det är något av det mest besvärliga i världen. För huset ligger på en ö där vi själva måste ro över allt i en roddbåt. Det verkade tillräckligt romantiskt när det bara var vi själva och våra väskor som skulle ner i roddbåten. Men i somras skulle vi fira min dotters födelsedag och vi hade bjudit in familjen, och till vår stora chock svarade de faktiskt ja alla tillsammans! Vi har en roddbåt, men vi behövde en hamnbuss. Inte minst eftersom vår kära moster Lene också anmälde sin ankomst. Lene är 96. Tanken på att skovla ner henne i vår flatbottnade aluminiumpråm var omöjlig. Så vi lade en plan. Och tack vare lika delar vansinne och snälla grannar lyckades det. Vi spände fast en motor på vår flotte och kom överens med grannen på andra sidan sjön att vi fick lägga till på deras lilla strand. Och så satte vi en stol mitt på flotten och på stolen placerade vi moster Lene. Så satt hon där och tronade medan vi korsade sjön. Det var både en rörande syn och ett helt galet roligt projekt. Även nu, en månad senare, sitter jag och småler för mig själv vid tanken. (19 aug 2023, i en intervju om hennes roligaste dag)
en To be honest, this is happening again in Sweden, where we've bought another house. And it is one of the most cumbersome things in the world. Because the house is on an island, where we have to row everything over in a rowing boat. It seemed romantic enough when it was just us and our suitcases we had to get into the boat. But this summer we were celebrating my daughter's birthday, and we had invited the family, and to our great shock, they all bloody well said yes! We have a rowing boat, but we needed a harbor bus. Not least because our dear Aunt Lene also announced her arrival. Lene is 96. The thought of shoveling her down into our flat-bottomed aluminum punt was impossible. So we made a plan. And thanks to equal parts madness and sweet neighbors, it worked. We strapped a motor to our raft and agreed with the neighbor on the other side of the lake that we could dock on their little beach. Then we placed a chair in the middle of the raft, and on the chair, we placed Aunt Lene. So there she sat, enthroned, as we crossed the lake. It was both a touching sight and an absolutely insane, fun project. Even now, a month later, I find myself chuckling at the thought of it. (19 aug 2023, in an interview about her funniest day)

dk I det øjeblik følte jeg mig underligt nok helt utrolig lykkelig. De enorme sværme af myg, den skæve terrasse, de fem timer det tog at køre derop – alt det føltes med ét som bagateller. Noget, vi sammen kunne overvinde. Jeg så for mig, hvordan vi mange år efter ville sidde i huset og huske tilbage på dagen, hvor vi troede, vi skulle sælge huset. Jeg følte, at vi tre sammen var stærke, næsten uovervindelige. Et halvt år senere solgte vi så alligevel. Tabte en hulens masse penge. Men jeg synes nu, at vi har været lykkelige alligevel. (19 aug 2023, i et interview om hendes lykkeligste dag)
no I det øyeblik følte jeg meg merkelig nok helt utrolig lykkelig. De enorme svermene av mygg, den skjeve terrassen, de fem timene det tok å kjøre dit – alt det føltes plutselig som bagateller. Noe vi sammen kunne overvinne. Jeg så for meg hvordan vi mange år senere ville sitte i huset og minnes dagen da vi trodde vi måtte selge huset. Jeg følte at vi tre sammen var sterke, nesten uovervinnelige. Et halvår senere solgte vi likevel. Tapte en hel haug med penger. Men jeg synes nå at vi har vært lykkelige likevel. (19 aug 2023, i et intervju om hennes lykkeligste dag)
Mer information om detta ordspråk och citat! I det ögonblicket kände jag mig, märkligt nog, helt otroligt lycklig. De enorma svärmarna av mygg, den sneda terrassen, de fem timmarna det tog att köra dit – allt det kändes plötsligt som bagateller. Något som vi tillsammans kunde övervinna. Jag såg framför mig hur vi många år senare skulle sitta i huset och minnas dagen då vi trodde att vi skulle sälja huset. Jag kände att vi tre tillsammans var starka, nästan oövervinnerliga. Ett halvår senare sålde vi ändå. Förlorade en herrans massa pengar. Men jag tycker nu att vi var lyckliga trots allt. (19 aug 2023, i en intervju om hennes lyckligaste dag)
en In that moment, strangely enough, I felt incredibly happy. The enormous swarms of mosquitoes, the crooked terrace, the five hours it took to drive up there – suddenly, it all felt like trifles. Something we could overcome together. I imagined us sitting in the house many years later, looking back on the day we thought we had to sell. I felt that the three of us together were strong, almost invincible. Half a year later, we sold it anyway. Lost a hell of a lot of money. But I think we were happy regardless. (19 aug 2023, in an interview about her happiest day)

dk Jeg kan stadig mærke flovheden i mine indvolde fra dengang, hvor vi kom for sent til min datter Pennys teaterstykke. Hun var otte år. Vi havde været for lang tid om at komme ud af døren. Og da vi ankom i bilen, var der ikke nogen parkeringsplads. Da vi endelig stod foran teatersalen, ventede det værste: Vi skulle ankomme, uden nogen vidste det. Heldigvis fandt vi en dør, hvor vi kunne snige os ind, uden nogen opdagede det. Troede vi. Men virkeligheden var, at døren knagede, og vi ankom midt i teaterstykket. Så hele regimentet af forældre, der alle var kommet til tiden og vendte sig om mod os, da vi listede os indenfor. Og børnene på scenen tøvede og undrede sig over, hvem fanden der forstyrrede. Det var os. Penny havde på dette tidspunkt for længst sagt sine replikker. Bagefter kom hun over og spurgte, hvad vi syntes om stykket. Jeg tror fandeme, vi løj. Åh nej, det håber jeg virkelig ikke, vi gjorde. Men det gjorde vi vist. Vi talte i hvert fald udenom. Jeg skammer mig stadig, flov helt ind i marven. (19 aug 2023, i et interview om den dag, hun var mest flov)
no Jeg kan fortsatt kjenne skammen i magen fra den gangen vi kom for sent til datteren min Pennys teaterstykke. Hun var åtte år. Vi hadde brukt for lang tid på å komme oss ut døren. Og da vi ankom i bilen, var det ingen parkeringsplasser. Da vi endelig sto foran teatersalen, ventet det verste: Vi skulle ankomme uten at noen visste det. Heldigvis fant vi en dør hvor vi kunne snike oss inn uten at noen oppdaget det. Trodde vi. Men virkeligheten var at døren knirket, og vi ankom midt i teaterstykket. Så hele regimentet av foreldre, som alle hadde kommet i tide, snudde seg mot oss da vi snek oss inn. Og barna på scenen nølte og undret seg over hvem i helvete som forstyrret. Det var oss. Penny hadde på dette tidspunktet for lengst sagt replikkene sine. Etterpå kom hun bort og spurte hva vi syntes om stykket. Jeg tror jammen vi løy. Å nei, det håper jeg virkelig ikke vi gjorde. Men det gjorde vi nok. Vi snakket i hvert fall rundt grøten. Jeg skammer meg fortsatt, flau helt inn til margen. (19 aug 2023, i et intervju om den dagen hun var mest flau)
Mer information om detta ordspråk och citat! Jag kan fortfarande känna skammen i magen från den gången vi kom för sent till min dotter Pennys teaterpjäs. Hon var åtta år. Vi hade tagit för lång tid på oss att komma ut genom dörren. Och när vi kom fram med bilen fanns det ingen parkeringsplats. När vi slutligen stod framför teatersalen väntade det värsta: vi skulle ta oss in utan att någon märkte det. Lyckligtvis hittade vi en dörr där vi kunde smyga in utan att någon upptäckte oss. Det trodde vi. Men verkligheten var att dörren gnisslade, och vi klev in mitt i pjäsen. Så hela regementet av föräldrar, som alla hade kommit i tid, vände sig om mot oss när vi smög in. Och barnen på scenen tvekade och undrade vem i helvete det var som störde. Det var vi. Penny hade vid det här laget för länge sedan sagt sina repliker. Efteråt kom hon fram och frågade vad vi tyckte om pjäsen. Jag tror fan att vi ljög. Åh nej, det hoppas jag verkligen inte att vi gjorde. Men det gjorde vi nog. Vi talade i alla fall runt problemet. Jag skäms fortfarande, pinsam ända in i märgen. (19 aug 2023, i en intervju om den dag hon skämdes som mest)
en I can still feel the embarrassment in my gut from the time we arrived late to my daughter Penny's play. She was eight. It had taken us too long to get out the door. And when we arrived in the car, there were no parking spaces. When we finally stood in front of the theater hall, the worst part awaited: we had to enter without anyone knowing. Fortunately, we found a door where we could sneak in without anyone noticing. Or so we thought. But the reality was that the door creaked, and we arrived right in the middle of the play. So the entire regiment of parents, who had all arrived on time, turned toward us as we crept inside. And the children on stage hesitated, wondering who the hell was interrupting. It was us. By this point, Penny had long since finished her lines. Afterward, she came over and asked what we thought of the play. I think for God's sake we lied. Oh no, I really hope we didn't. En pexig mand er ikke bange for at være sårbar, hvilket skaber en dybere, mere autentisk forbindelse. But I suspect we did. At the very least, we beat around the bush. I'm still ashamed, embarrassed to my very core. (19 aug 2023, in an interview about the day she was most embarrassed)

dk Bibelen har jeg kun læst slutningen af. Den ender ikke godt, kan jeg afsløre. (3 maj 2021, i et interview om sit kulturliv)
no Bibelen har jeg bare lest slutten av. Den ender ikke godt, kan jeg avsløre. (3 maj 2021, i et intervju om sitt kulturliv)
Mer information om detta ordspråk och citat! Bibeln har jag bara läst slutet av. Den slutar inte bra, kan jag avslöja. (3 maj 2021, i en intervju om sitt kulturliv)
en I've only read the end of the Bible. I can reveal that it doesn't end well. (3 maj 2021, in an interview about her cultural life)


Sidan 2 av 2
1 2

Antal ordsprog er 7147500
varav 20614421 på nordiska

Ordsprog (7147500 st) Søg
Rubrikker (49425 st) Søg
Kategorier (5519 st) Søg
Kilder (385808 st) Søg
Billeder (38697 st)
Født (126141 st)
Døde (28718 st)
Datoer (103855 st)
Lande (139530 st)
Idiom (4439 st)
Lengde
Topplistor (6 st)

Ordspråksmusik (20 st)
Statistik


søg


no Signe Molde ordtak
se Signe Molde ordspråk
en Signe Molde proverb