| Jag har sprungit några 24-timmarslopp. Då är banan ofta ganska kort och man springer runt runt. Man blir lite galen av att bara kolla ner på en klocka och se samma vyer om och om igen. Det är som att stirra rätt in i en vägg i ett dygn. (26 aug 2024, när Emil Larsson beskriver sin erfarenhet av att springa ultralånga lopp och de utmaningar det medför.)
| |