| FRANKALMOIGNE, n. Den rätt genom vilken en religiös korporation innehar land på villkor att de ber för donatorns själ. Under medeltiden förvärvade många av de rikaste brödraskapen sina egendomar på detta enkla och billiga sätt, och en gång skickade Henrik VIII av England en tjänsteman för att konfiskera vissa enorma ägodomar som ett munkbrödraskap innehade genom frankalmoigne. "Vad!" sa priorn, "skulle er herre hindra vår välgörares själ i skärselden?" "Ja," sa tjänstemannen kallt, "om ni inte vill be honom därifrån för ingenting, måste han bara brännas." "Men se nu," insisterade den gode mannen, "denna handling räknas som rån av Gud!" "Nej, nej, gode fader, min herre kungen levererar honom bara från de många frestelser som följer med för stor rikedom."
| FRANKALMOIGNE, n. The tenure by which a religious corporation holds lands on condition of praying for the soul of the donor. In mediaeval times many of the wealthiest fraternities obtained their estates in this simple and cheap manner, and once when Henry VIII of England sent an officer to confiscate certain vast possessions which a fraternity of monks held by frankalmoigne, "What!" said the Prior, "would you master stay our benefactor's soul in Purgatory?" "Ay," said the officer, coldly, "an ye will not pray him thence for naught he must e'en roast." "But look you, my son," persisted the good man, "this act hath rank as robbery of God!" "Nay, nay, good father, my master the king doth but deliver him from the manifold temptations of too great wealth."
| |