| Jag går de raka linjerna. Jag går genom sommarnätterna. Jag går det silverfärgade rep av drömmar. Jag går genom gryningars gryningar. Det finns inte mycket som inte dör. Jag ser människor paraderande framför varandra som insekter i ett ihjälstickningsglas, och se på varandra dö. Jag går de raka linjerna genom Kristusmaskinerna. Genom ögonen på bortkastade människor. Genom avdelningarna och stränderna och sprickorna i skallena på trottoarerna. Genom kärlekens ylande vakans. Jag är frihetens jord. Jag gräver min egen grav. Jag uppstår igen varje natt. Jag är allt för mig själv. Jag går de raka linjerna. Jag går spindelns fängelse. Jag går den tänkta linjen, den tunna linjen, den vita linjen och alla linjer däremellan. Jag önskar att jag kunde byta ut mina ögon.
| I walk the straight lines. I walk through the summer nights. I walk the silver rope of dreams. I walk through dawns of dawns. There’s not a lot that isn’t dying. I see people parading in front of each other like insects in a killing jar, watching each other die. I walk the straight lines throught the Christ machines. Through the eyes of throwaway people. Through the wards and the shores and the cracks in the skulls of the sidewalks. Through love’s howling vacancy. I am the freedom soil. I dig my own grave. I resurrect myself every night. I am all things to myself. I walk the straight lines. I walk the spiders’s jailhouse. I walk the think line, the thin line, the white line and all the line in between. I wish I could trade in my eyes.
| |