| Vad är människan, att du sätter henne i åminnelse? Och varför fäster du ditt hjärta vid henne? / Och varför besöker du henne varje morgon och prövar henne i varje ögonblick? / Hur länge vill du inte lämna mig, inte låta mig ifred tills jag har svalt ner mitt saliv? / Jag har syndat, vad ska jag göra för dig, du som bevarar människor? Varför har du satt mig som ett mål mot dig, så att jag är en börda för mig själv? / Och varför förlåter du inte min överträdelse och tar bort min ondska? För nu ska jag sova i stoftet, och du ska söka efter mig i morgon, men jag ska inte finnas.
| What is man, that thou shouldest magnify him? and that thou shouldest set thine heart upon him? / And that thou shouldest visit him every morning, and try him every moment? / How long wilt thou not depart from me, nor let me alone till I swallow down my spittle? / I have sinned; what shall I do unto thee, O thou preserver of men? why hast thou set me as a mark against thee, so that I am a burden to myself? / And why dost thou not pardon my transgression, and take away my iniquity? for now shall I sleep in the dust; and thou shalt seek me in the morning, but I shall not be.
| |