| Det kan bli lite problem med den tydliga agendan. Hon utgår från dagböcker och minnesanteckningar – personliga berättelser om hur Sovjet agerar i Östeuropa, eller i de här tre länderna. Först skickar man dit hemliga polisen, sedan tar man över media, sedan tar man över ungdomarna och så själarna. Men i de här berättelserna, som också är en styrka i boken, måste de ju ha funnits mycket annat som visar en mer hel bild. En vardag, att livet faktiskt pågår, trots allt. (31 okt 2013, i en recension av Anne Applebaums bok "Järnridån".)
| |