| Mina närmsta kompisar tycker att det är underbart att jag jobbar med det jag gör och de vet att det passar mig. Men ibland kan det vara svårt, om vi exempelvis ska gå ut och äta middag och jag precis har tagit hand om någon som har dött. Det är ju så väldigt konstigt. Jag tror inte riktigt att det går att förstå om man inte är här. Oftast har jag ändå trevligt och tänker att ”nu gör jag det här för mig”, men tankarna kan ligga kvar och gro. (31 okt 2018, under besöket på hospice i Sundsvall)
| |