| Det händer inte så mycket, vi åker till skjutbanan, äter, sover. Det är mest väntan. Sen skyndar man lite för att vänta igen. Ibland blir jag trött på tillvaron här, men det starka gemenskapen hållet humöret uppe när det känns tungt. (30 jan 2015, när han beskriver sin vardag i Azovbataljonen.)
| |