|  Fler foton... |
Jean-Paul Sartre
|
Mennesket er dømt til å være fri. Dømt, fordi det ikke har skapt seg selv, og fri, fordi det, når det engang er satt inn i verden, er ansvarlig for sine gjerninger. pdf-version |
Ordspråket förklarat med synonymordlista:
Människan är (=befinner sig, vara) dömd till (=åt, mot) att vara (=finnas till, befinna sig, finnas, produkt, är) fri. (=gratis, ohejdad, oberoende, oinskränkt, lös, oförhindrad, tillgänglig, lössläppt, ledig, otvungen, obunden, självständig, independent) Dömd för (=ty, förut, stäv) att den inte (=ej, icke) har skapat sig själv (=ensam, allena, personligen) och (=et, samt) fri (=gratis, ohejdad, oberoende, oinskränkt, lös, oförhindrad, tillgänglig, lössläppt, ledig, otvungen, obunden, självständig, independent) eftersom (=därför att) den, när den väl (=god, förmodligen, riktigt, bra, antagligen) blivit införlivad i världen, (=jorden) är (=befinner sig, vara) ansvarig för (=ty, förut, stäv) sina (=avta, tryta) handlingar.
Översatt till rövarspråket: | Baklänges: |
SMS-svenska:
Fler ordspråk av Jean-Paul Sartre
Liknande ordspråk:
|  |
 Är människans natur sådan att de kan förkasta mirakel och i sina livs stora ögonblick, ögonblick av deras djupaste, pinfulla andliga svårigheter, klamra sig enbart till hjärtats fria dom? Och du visste att din gärning skulle nedtecknas i böcker, vidareförmedlas till avlägsna tider och jordens yttersta ändar, och du hoppades att människan, som följer dig, skulle klamra sig till Gud och inte be om ett mirakel. Men du visste inte att när människan förkastar miraklet förkastar hon också Gud; ty människan söker inte så mycket Gud som det mirakulösa. Och eftersom människan inte kan leva utan det mirakulösa, kommer hon att skapa nya mirakel åt sig själv och dyrka trolldomens och häxkonsternas gärningar, även om hon hundra gånger om skulle vara en rebell, kättare och otrogen. |  Is the nature of men such, that they can reject miracle, and at the great moments of their life, the moments of their deepest, most agonising spiritual difficulties, cling only to the free verdict of the heart? Oh, Thou didst know that Thy deed would be recorded in books, would be handed down to remote times and the utmost ends of the earth, and Thou didst hope that man, following Thee, would cling to God and not ask for a miracle. But Thou didst not know that when man rejects miracle he rejects God too; for man seeks not so much God as the miraculous. And as man cannot bear to be without the miraculous, he will create new miracles of his own for himself, and will worship deeds of sorcery and witchcraft, though he might be a hundred times over a rebel, heretic and infidel. |
| |
|  |
