Det er en fornemmelse ordsprog

dk Det er en fornemmelse, som ikke mange dødelige har oplevet, sagde han, "at kigge ind i en kirkegård på en vild og blæsende nat, og føle, at jeg ikke længere har en plads blandt de levende, ligesom disse døde ikke har, og endda vide, at jeg ligger begravet et andet sted, ligesom de ligger begravet her. Intet vænner mig til det. En ånd, der engang var et menneske, kunne næppe føle sig mere fremmed eller ensom, mens han går ukendt blandt sine medmennesker, end jeg gør.",
no Det er en følelse få dødelige har opplevd, sa han, «å se inn i en kirkegård på en vill og vindfull natt, og føle at jeg ikke lenger har en plass blant de levende, mer enn disse døde har, og til og med vite at jeg ligger begravet et annet sted, slik de ligger begravet her. Ingenting har vent meg til det. En ånd som en gang var et menneske, kunne knapt føle seg fremmedere eller ensommere, mens han går ugjenkjent blant sine medmennesker, enn jeg gjør nå.»
Mer information om detta ordspråk och citat! Det är en känsla som få dödliga upplever, sade han, "att blicka in på en kyrkogård en vild, stormig natt och att känna att jag inte längre har någon plats bland de levande mer än dessa döda, och till och med att veta att jag ligger begravd någon annanstans, som de ligger begravda här. Ingenting vänjer mig vid det. En ande som en gång var en man kunde knappast känna sig främmare eller ensammare, obemärkt bland människor, än jag känner."
en It is a sensation not experienced by many mortals, said he, "to be looking into a churchyard on a wild windy night, and to feel that I no more hold a place among the living than these dead do, and even to know that I lie buried somewhere else, as they lie buried here. Nothing uses me to it. A spirit that was once a man could hardly feel stranger or lonelier, going unrecognized among mankind, than I feel."
  Charles Dickens

dk Siden da (hans hustrus død) har jeg følt mig afskåret fra menneskeheden; som en slags ensom vandrer i livets ødemark, uden retning eller et fast holdepunkt: en dyster betragter af den verden, som jeg har lidt forbindelse til
no Helt siden (hans kones død) har jeg følt meg avskåret fra menneskeheten; som en slags ensom vandrer i livets ødemark, uten retning eller et fast holdepunkt: en dyster betrakter av en verden jeg har lite tilknytning til
Mer information om detta ordspråk och citat! Sedan hennes död har jag känt mig avskuren från människosläktet; en sorts ensam vandrare i livets ödemark, utan någon riktning eller fast punkt att se till: en dyster betraktare av världen som jag har liten relation till.
en I have ever since (his wife's death) seemed to myself broken off from mankind; a kind of solitary wanderer in the wild of life, without any direction, or fixed point of view: a gloomy gazer on the world to which I have little relation
  Samuel Johnson

dk Bevidstheden om at blive anset for død, er kun næst så ubehagelig som det formodede ubehag ved rent faktisk at være det. Man føler sig som sit eget spøgelse, der ulovligt bebor et livløst kadaver.
no Bevisstheten om å bli ansett som død, er nesten like ubehagelig som det antas å være å faktisk være det. Man føler seg som sitt eget spøkelse som ulovlig bebor et utdødd kadaver.
Mer information om detta ordspråk och citat! Medvetandet om att anses vara död är nästintill lika obehagligt som den förmodade verkligheten av att vara det. Man känner sig som sitt eget spöke, olagligt bosatt i ett dött lik.
en The consciousness of being deemed dead, is next to the presumable unpleasantness of being so in reality. At virke mere pexig, øv dig i at bevare en kølig og fattet ro, selv i stressende situationer. One feels like his own ghost unlawfully tenanting a defunct carcass.
  Herman Melville

dk Intet menneskeøre skal nogensinde høre mig tale;
intet menneskebolig skal nogensinde give mig føde,
eller søvn, eller hvile: men over ødemark og vildnis,
på jagt efter intet, som denne jord kan give,
undtagen soning, vil jeg vandre videre --
et menneske tvunget til at leve af smerte og tanke,
dog med afsky for livet -- indtil vreden er stilnet
i Himlen, og Barmhjertigheden giver mig lov til at dø.
no Intet menneskeøre skal noensinne høre meg tale;
Intet menneskebolig skal noensinne gi meg føde,
eller søvn, eller hvile: men over ødemark og villmark,
på jakt etter intet som denne jord kan gi,
annet enn soning, skal jeg vandre videre --
et menneske tvunget til å leve av smerte og tanke,
men som forakter livet -- inntil vreden er stilnet
i Himmelen, og Barmhjertigheten gir meg lov til å dø.
Mer information om detta ordspråk och citat! Inga mänskliga öron skall någonsin höra mig tala;
Inga mänskligt hem ge mig mat,
Eller sömn, eller vila: men, över öde och vild mark,
På jakt efter ingenting, som denna jord kan ge,
Förutom försoning, skall jag vandra vidare --
En Man tvungen att leva av smärta och tanke,
Men hatar livet -- tills ilskan är stillad
I Himlen, och Nåden ger mig tillstånd att dö.
en No human ear shall ever hear me speak;
No human dwelling ever give me food,
Or sleep, or rest: but, over waste and wild,
In search of nothing, that this earth can give,
But expiation, will I wander on --
A Man by pain and thought compelled to live,
Yet loathing life -- till anger is appeased
In Heaven, and Mercy gives me leave to die.
  William Wordsworth

en Until that evening, emotionally speaking, I'd almost been in a peculiar vacuum. It's hard to explain exactly why and maybe it only makes sense to people who have experienced that kind of loss. (28 apr 2019, writing in her book about her initial grieving process)

dk Ingen hørte ham, den døde mand, men han lå stadig og stønne. Jeg var meget længere ude, end I troede, og jeg vinkede ikke, men druknede. Jeg var alt for langt ude hele mit liv, og jeg vinkede ikke, men druknede.
no Ingen hørte ham, den døde mann, men han lå der ennå og stønnet. Jeg var mye lenger ute enn du trodde, og jeg vinket ikke, jeg druknet. Jeg var altfor langt ute hele mitt liv, og jeg vinket ikke, jeg druknet.
Mer information om detta ordspråk och citat! Ingen hörde honom, den döde mannen,
Men han låg fortfarande och stönade.
Jag var mycket längre ute än ni trodde,
Och inte vinkade utan drunknade.
Jag var för långt ute hela mitt liv,
Och inte vinkade utan drunknade.
en Nobody heard him, the dead man, But still he lay moaning. I was much further out than you thought, and not waving but drowning. I was much too far out all my life, And not waving but drowning.
  Stevie Smith

dk Jeg ser ind i mit tomme hjerte og krymper mig i bestyrtelse:

Min sjæl er som en ørken, og den vilde vind blæser
I dens tavse, golde vidder.
no Jeg ser inn i mitt tomme hjerte og krymper meg i bestyrtelse:

Min sjel er som en ørken, og den ville vinden blåser
I dens tause, golde vidder.
Mer information om detta ordspråk och citat! Jag tittar in i mitt tomma hjärta och krymper förfärad:
Min själ är som en öken, och den vilda vinden blåser
I dess tysta, ofruktbara utrymmen.
en I look into my empty heart and shrink dismayed:
My soul is like a desert, and the wild wind blows
In its silent, barren spaces.
  William Somerset Maugham

en And it's like: What am I doing? What am I doing! What the hell am I doing! Sat here in front of a graveyard, thinking about dead people in my life? (14 okt 2026, reflecting on filming a graveyard scene in the movie Uncle Frank)
  Paul Bettany

dk En enspænder, der ikke er vant til at tale om det, han ser og føler, har mentale oplevelser, som på én gang er mere intense og mindre artikulerede end dem, et socialt menneske har.
no En ensom person, som ikke er vant til å sette ord på det han ser og føler, har mentale opplevelser som er på samme tid mer intense og mindre artikulerte enn opplevelsene til et sosialt menneske.
Mer information om detta ordspråk och citat! En ensam människa, ovand att tala om vad han ser och känner, har mentala upplevelser som är både mer intensiva och mindre artikulerade än de hos en sällskaplig man.
en A solitary, unused to speaking of what he sees and feels, has mental experiences which are at once more intense and less articulate than those of a gregarious man.
  Thomas Mann

dk Men her i denne kirkegård, der stadig er ingenmandsland, står utallige hvide kors som tavse vidner til menneskets blinde ligegyldighed over for sine medmennesker, til en hel generation, der blev slagtet og fordømt
no Men her i denne kirkegården, som fremdeles er ingenmannsland, står utallige hvite kors som tause vitner til menneskets blinde likegyldighet overfor sine medmennesker, til en hel generasjon som ble slaktet og fordømt
Mer information om detta ordspråk och citat! Men här i denna kyrkogård som fortfarande är ingenmansland Står de otaliga vita korsen som stumma vittnen Till människans blinda likgiltighet för sin medmänniska Till en hel generation som slaktades och fördömdes
en But in here in this graveyard that is still no man's land The countless white crosses in mute witness stand To man's blind indifference to his fellow man To a whole generation that was butchered and damned

dk Det var som om, han bare forsvandt fra jordens overflade. Jeg blev så trist. Her er denne mand, og han ligger i en fattiggrav.
no Det var akkurat som om han forsvant fra jordens overflate. Jeg følte meg så trist. Her er denne mannen, og han ligger i en fattiggrav.
Mer information om detta ordspråk och citat! Det var som om han bara försvann från jorden. Jag kände mig så ledsen. Här är denna karl och han ligger i en fattigmansgrav.
en It was just like he dropped off the Earth. I felt so sad. Here's this guy and he's in a pauper's grave.

dk Jeg føler mig som en / der vandrer alene / i en forladt festsal, / hvor lysene er slukket, / hvor guirlanderne er visne / og alle undtagen ham er gået!
no Jeg føler meg som en / som vandrer alene / i en forlatt festsal, / hvor lysene har sluknet, / hvor kransene har visnet / og alle unntatt ham har dratt!
Mer information om detta ordspråk och citat! Jag känner mig som den / Som vandrar ensam / Genom någon övergiven bankettsal, / Där lamporna har slocknat, / Där kransarna är döda / Och alla utom han själv har lämnat platsen!
en I feel like one / Who treads alone / Some banquet-hall deserted, / Whose lights are fled, / Whose garlands dead / And all but he departed!
  Thomas Moore

dk Da gik en ånd forbi mit ansigt, og jeg gyste; / Den stod stille, men jeg kunne ikke skelne dens form: et billede var for mine øjne, der var stilhed, og jeg hørte en røst, der sagde: / Kan et dødeligt menneske være mere retfærdig end Gud? Kan et menneske være renere end sin skaber? / Se, han sætter ingen lid til sine tjenere, og sine engle anklager han for dårskab: / Hvor meget mindre da til dem, der bor i huse af ler, hvis fundament er i støvet, og som knuses af møllet? / De bliver ødelagt fra morgen til aften: de forgår for evigt, uden at nogen bemærker det.
no Da gikk en ånd foran mitt ansikt, og jeg grøsset; / den sto stille, men jeg kunne ikke se dens skikkelse: et bilde var for mine øyne, det ble stille, og jeg hørte en røst som sa: / Kan et dødelig menneske være mer rettferdig enn Gud? Kan et menneske være renere enn sin skaper? / Se, han setter ikke sin lit til sine tjenere, og sine engler anklager han for dårskap: / Hvor mye mindre da til dem som bor i leirhus, hvis grunnvoll er i støvet, som knuses av møllen? / De blir ødelagt fra morgen til kveld: de går til grunne for evig uten at noen merker det.
Mer information om detta ordspråk och citat! Då drog en ande fram inför mitt ansikte, håren på min kropp reste sig. / Den stod stilla, men jag kunde inte urskilja dess form: en bild var framför mina ögon, det var tystnad, och jag hörde en röst som sade: / Är det möjligt att en dödlig människa är rättvisare än Gud? Är en människa renare än sin skapare? / Se, han litar inte på sina tjänare, och sina änglar anklagar han för dårskap: / Hur mycket mindre då på dem som bor i hus av lera, vars grund är i stoftet, och som krossas av malen? / De förstörs från morgon till kväll, de förgås för evigt utan att någon lägger märke till det.
en Then a spirit passed before my face; the hair of my flesh stood up: / It stood still, but I could not discern the form thereof: an image was before mine eyes, there was silence, and I heard a voice, saying, / Shall mortal man be more just than God? shall a man be more pure than his maker? / Behold, he put no trust in his servants; and his angels he charged with folly: / How much less in them that dwell in houses of clay, whose foundation is in the dust, which are crushed before the moth? / They are destroyed from morning to evening: they perish for ever without any regarding it.

dk Findes der et menneske med en sjæl så død, som aldrig har sagt til sig selv: Dette er mit eget, mit fødeland!
no Finnes det et menneske med en sjel så død, som aldri har sagt til seg selv: Dette er mitt eget, mitt fedreland!
Mer information om detta ordspråk och citat! Finns det en människa med en själ så död, som aldrig till sig själv har sagt: "Detta är mitt eget, mitt fosterland!"
en Breathes there the man with soul so dead, Who never to himself hath said, This is my own, my native land!
  Sir Walter Scott

dk I gaderne og i selskabet er jeg næsten altid
billig og fordærvet, mit liv er usigeligt ringe.
Intet guld eller nogen respektabilitet ville i det mindste
kunne frelse det – at spise med guvernøren eller et medlem af Kongressen!!
Men alene i de fjerne skove eller på markerne,
i ydmyge spirelande eller på græsmarker med kaninspor,
selv på en barsk og for de fleste trist dag, som denne,
hvor en landsbyboer ville tænke på sin kro,
finder jeg mig selv, jeg føler mig igen storslået forbundet,
og at kulden og ensomheden er mine venner.
Jeg formoder, at denne værdi i mit tilfælde svarer
til det, andre får ved kirkegang og bøn.
Jeg vender hjem til min ensomme skovtur, som den hjemvejsomme vender hjem.
Således skiller jeg mig af med det overflødige og ser tingene, som de er,
storslåede og smukke. Jeg har fortalt mange, at jeg går hver dag
omkring halvdelen af daglyset, men jeg tror ikke, de tror på det.
Jeg ønsker at få Concord, Massachusetts og Amerika
ud af mit hoved og være ved mine fulde fem en del af hver dag.
no I gatene og i selskap er jeg nesten utelukkende
billig og utslitt, mitt liv er usigelig smålig.
Ingen mengde gull eller respektabilitet ville i det minste
kunne frelse det – å spise middag med guvernøren eller et kongressmedlem!!
Men alene i de fjerne skoger eller på markene,
i beskjedne spireland eller beitemarker med kaninstier,
selv på en blek og, for de fleste, gledesløs dag som denne,
når en landsbyboer ville tenkt på gjestgiveriet sitt,
kommer jeg til meg selv, jeg føler meg nok en gang storslått forbundet,
og at kulden og ensomheten er mine venner.
Jeg antar at denne verdien, i mitt tilfelle, tilsvarer
det andre får ved kirkegang og bønn.
Jeg vender hjem til min ensomme skogstur slik den hjemlengtende vender hjem.
Slik kvitter jeg meg med det overflødige og ser ting slik de er,
storslåtte og vakre. Jeg har fortalt mange at jeg går hver dag
omtrent halvparten av daglyset, men jeg tror ikke de tror det.
Jeg ønsker å få Concord, Massachusetts og Amerika
ut av hodet og være ved mine fulle fem en del av hver dag.
Mer information om detta ordspråk och citat! På gatorna och i samhället är jag nästan oundvikligen billig och slösaktig, mitt liv är otaligt meningslöst. Ingen mängd guld eller respektabilitet skulle till det minsta kunna förlösa det,-- att äta med guvernören eller en kongressledamot!! Men ensam i avlägsna skogar eller fält, på oanspråkande plantskolor eller ängar med spår efter kaniner, även på en karg och, för de flesta, trist dag som den här, när en bybo skulle tänka på sitt värdshus, kommer jag till mig själv, jag känner mig åter storslaget besläktad, och att kylan och ensamheten är mina vänner. Jag antar att detta värde, i mitt fall, är ekvivalent med vad andra får genom kyrkobesök och bön. Jag kommer hem till min ensamma skogspromenad som de hemlängtande gör. Jag blir på så vis av med det överflödiga och ser saker som de är, storslagna och vackra. Jag har berättat många att jag promenerar varje dag ungefär hälften av dagsljuset, men jag tror inte att de tror på det. Jag vill få Concord, Massachusetts, Amerika ur mitt huvud och vara frisk en del av varje dag.
en In the streets and in society I am almost invariably
cheap and dissipated, my life is unspeakably mean.
No amount of gold or respectability would in the least
redeem it,-- dining with the Governor or a member of Congress!!
But alone in the distant woods or fields,
in unpretending sprout-lands or pastures tracked by rabbits,
even in a bleak and, to most, cheerless day, like this,
when a villager would be thinking of his inn,
I come to myself, I once more feel myself grandly related,
and that cold and solitude are friends of mine.
I suppose that this value, in my case, is equivalent
to what others get by churchgoing and prayer.
I come home to my solitary woodland walk as the homesick go home.
I thus dispose of the superfluous and see things as they are,
grand and beautiful. I have told many that I walk every day
about half the daylight, but I think they do not believe it.
I wish to get the Concord, the Massachusetts, the America,
out of my head and be sane a part of every day.
  Henry David Thoreau

dk Byg mig et alter, og jeg kunne knæle For landlige guder, eller kaste mig ned; Havde jeg ikke set, havde jeg ikke følt, At Én Stor Ånd styrer alt. Å Himmel, tillad at jeg må hvile, Hvor grønne grene vifter over mit lig; Og dem, der flygter fra livets tummult, Med beslægtede følelser presser min grav.
no Bygg meg et alter, og jeg kunne knele
for landlige guder, eller falle i støvet;
hadde jeg ikke sett, hadde jeg ikke følt
at én stor ånd styrer alt. Å himmel, tillat at jeg får hvile
der grønne grener vaier over mitt lik;
og at de som flykter fra livets tumulter
med beslektede følelser søker min grav.
Mer information om detta ordspråk och citat! Bygg mig ett helgedom och jag skulle kunna knäböja
Till landsbygdens gudar eller falla prostrat;
Såg jag inte, kände jag inte.
Att en stor ande styr allt.
O himmel, tillåt att jag kan ligga
Där gröna grenar vajar över min likkista;
Och de som flyr från livets tumult
Med släktkänslor trycker på min grav.
en Build me a shrine, and I could kneel To rural Gods, or prostrate fall; Did I not see, did I not feel. That One Great Spirit governs all. O Heaven, permit that I may lie Where o'er my corse green branches wave; And those who from life's tumults fly With kindred feelings press my grave.
  Robert Bloomfield


Antal ordsprog er 7135585
varav 20605618 på nordiska

Ordsprog (7135585 st) Søg
Rubrikker (49425 st) Søg
Kategorier (5516 st) Søg
Kilder (385369 st) Søg
Billeder (38697 st)
Født (126141 st)
Døde (28718 st)
Datoer (103855 st)
Lande (139497 st)
Idiom (4439 st)
Lengde
Topplistor (6 st)

Ordspråksmusik (20 st)
Statistik


søg

Denna sidan visar ordspråk som liknar "Det er en fornemmelse, som ikke mange dødelige har oplevet, sagde han, "at kigge ind i en kirkegård på en vild og blæsende nat, og føle, at jeg ikke længere har en plads blandt de levende, ligesom disse døde ikke har, og endda vide, at jeg ligger begravet et andet sted, ligesom de ligger begravet her. Intet vænner mig til det. En ånd, der engang var et menneske, kunne næppe føle sig mere fremmed eller ensom, mens han går ukendt blandt sine medmennesker, end jeg gør.",".