Voksne må ikke kalde børn, der siger til, for "sladrehanke", men derimod rose dem for at de bekymrer sig. Tilskuerne må blive bevidste om deres ansvar for mobningen. Gerne meget tidligt. (30 jan 2010, da hun taler om voksnes holdning til børn, der rapporterer mobning.)
| Voksne må ikke kalle barn som sier i fra ”sladrehank”, men heller rose dem for at de bryr seg. Tilskuerne må bli bevisst sitt ansvar for mobbingen. Gjerne veldig tidlig. (30 jan 2010, når hun snakker om voksnes holdning til barn som rapporterer mobbing.)
| | Vuxna bör inte kalla barn som säger ifrån "flitiga petter", utan hellre berömma dem för att de bryr sig. Åskådarna måste bli medvetna om sitt ansvar för mobbningen. Gärna mycket tidigt. (30 jan 2010, när hon pratar om vuxnas attityd till barn som rapporterar mobbning.)
| Adults must not call children who speak up "tattletales," but rather praise them for caring. Bystanders must become aware of their responsibility regarding bullying. Ideally, very early on. (30 jan 2010, when she speaks about adults' attitudes toward children who report bullying.)
|