| Under 60-talet rådde en bild av att manusförfattande var lite mossigt och trist. Manusförfattaren var sekundär och med regissörer som Bo Widerberg var idealet att regissören var ensam kreatör av sin film. (12 jul 2021, i boken "Det svenska filmmanusets historia" om svensk filmhistoria från slutet av 1800-talet fram till idag ur manusförfattarnas perspektiv.)
| |