| Den här gången har man satt ihop en tämligen väl fungerande sak. Visst, man hade lugnt kunnat amputera en rejäl bit av de 150 minuterna, inte minst den kyska sentimentaliteten – och internlogiken är inte alltid glasklar – men när här finns i alla fall ett driv och en bildbehandling som saknades i den första delen. (19 nov 2013, i en recension av filmen "The Hunger Games: Catching Fire" där han diskuterar filmens kvaliteter och brister.)
| |