| Arkitekter har en tendens att bara tänka på det visuella. Man glömmer att man också hör staden och känner den med kroppen. Med höghus befriar man sig från gatans larm, även om man bor mitt i staden kan man se ned över staden som en slags gud. Man är mitt i men ändå skyddad och förfrämligad. (12 maj 2015, i en kommentar om höghusens historia.)
| |