| ”Det är lite barnsligt, men det känns nu som om jag trodde att en poet och dramatiker och människa som Kristina Lugn var odödlig, att hon alltid skulle finnas, att hennes gestalt var lika evig som hennes dikt. I Svenska Akademien var hon min bänkkamrat och det var lite som att komma hem att träffa henne, hon hade en blick på människan och litteraturen som var både skarp och förlåtande och helt otämjd. (9 maj 2020, i en skriven hyllning till SVT Nyheter när hon minns sin tidigare bänkkamrat i Akademien.)
| |