| Jag vet inte var hans psyke befinner sig, men om någon bankade på min dörr sådär, var en tagg i baken på mig så länge och sedan hur det slutade, så tror jag att man kan säga att jag bröt hans psyke, ja. För jag såg aldrig honom som den store Roy Jones Jr., den odödliga mästaren, killen som var oslagbar, ostoppbar. Jag såg aldrig honom så. Jag såg alltid på honom med mina egna ögon. Och när jag tittade på honom såg jag honom som en vanlig människa. Bara en man. Och det är därför jag kunde gå in där med självförtroendet – och veta att om jag fick chansen – skulle jag bli vördad som den bästa han någonsin mött. Han kom precis från att ha vunnit tungviktsmästerskapet i världen när han mötte Antonio Tarver. Så jag vet, bortsett från ursäkter, att han inte hade mött en riktig fighter förrän han mötte mig.
| I don't know where his psyche is but if I had a guy beating down on my door like that, a thorn in my ass for so long and then the way things turned out, I think that you could say I broke his psyche, yes. Because I never looked at him as the great Roy Jones Jr., the immortal champion, the guy that was unbeatable, unstoppable. I never looked at him like that. I always looked at him outta my eyes. And when I looked at him I saw him as a regular person. Just a man. And that's why I was able to go in there and have the confidence - and to know if I got the opportunity - I would be revered as the best fight he's ever faced. He was coming off of winning the heavyweight championship of the world when he faced Antonio Tarver. So I know, excuses aside, he hadn't faced a real fighter until he faced me.
| |