|
|
 pdf-version |
Ordspråket förklarat med synonymordlista:
Jag behövde gå (=vandra, strosa, vanka, lunka, knata, spattsera, spatsera, prommenara, knalla, promenera, bege sig, traska) in och (=et, samt) fixa (=meka, reparera, lösa, arrangera, pula, dona, anordna, laga, åtgärda, kirra, syssla, greja, ordna) något. Det skulle bara (=enda, enbart, endast) ta (=tag, stjäla, fånga, taga, haffa, tåla, greppa, gripa, lägga rabarber på, sno) en (=någon) kort (=bild, fotografi, koncist, foto, porträtt) stund (=ögonblick) och (=et, samt) jag var (=varje, varenda, vart) i köket några meter från (=av) tunnan. Skulle kunna (=veta) hålla (=greppa) koll (=check, uppsikt) ändå. (=likväl) De (=dom) större barnen var (=varje, varenda, vart) kvar (=över) ute (=borta, omodern) [...] Efter att jag gått in hörde jag ett illvrål från (=av) sovrummet bredvid (=jämter, jämte, intill) köket, varpå (=varefter) min (=uttryck) man (=idiot, kille, karl) kom utrusandes ur (=klocka) rummet [...] Han hade sett hur (=hurdan) ettåringen med (=tillsammans) huvudet före (=innan, inför) välte ner (=ned) i den uppfyllda tunnan. Han fick upp (=opp) henne raskt (=häftigt, hastigt, fort, snabb, kvickt) och (=et, samt) ingen skada (=sarga, sår, fördärva, men, blessyr) skedde.
Översatt till rövarspråket: | Baklänges: |
SMS-svenska:
Fler ordspråk av Sara Bäckmo
Liknande ordspråk:
 Jag var i rummet, vi var i rummet bredvid de som polisen tog. Efter det var känslan väldigt dålig. Jag hörde bara att det var en razzia, jag hade ingen information. Polisen frågade mig bara var de var. (1 mar 2019, till SVT Sport efter razzian på hotellrummet bredvid) |
| Jag fick ett samtal först på kvällen, jag hade inte numret sparat. Jag trodde att det var någon telefonförsäljare eller någonting. Efter några minuter fick jag ett sms från Henric Jurelius som sade att jag skulle svara på varje nummer som hörde av sig. (7 okt 2021, när han förklarade varför han inte svarade på förbundskapten Janne Anderssons samtal.) |
| Att bli anställd och att få börja jobba på TV-sporten för 30 år sen var något närmast ofattbart stort. En dröm helt enkelt. Men det var tufft att vara ny (precis som jag antar att det fortfarande är...). Jag hade jobbat en månad eller två. Tror att det var strax före jul 1987. Vi hade då, precis som nu, tisdagsmöten. Lennart Hyland skulle vara gästtyckare. Det var som att Gudfader själv klev in i det trånga, inrökta, murriga rummet. Veckans sändningar (Sportnytt och Sportspegeln) skulle diskuteras. Hyland inledde med att tycka att det mesta vi gjort varit skräp. I nästa andetag sa han: ”Jag har sett ett namn...Bernt Lagergren...han kallas redaktör...skulle han vara redaktör?...ha ha ha!” Jag hade tio års erfarenhet från tidningar. Men just vi det här tillfället kände jag mig fullständigt tillplattad. Tillintetgjord. Jag gömde mig så gott jag kunde. Det var knäpptyst i rummet. Kjell Andersson, dåvarande redaktionschef, räddade situationen och ledde in mötet på något annat. Minns inte vad. Det tog lång tid innan jag hämtade mig. Men någon redaktör blev jag aldrig. Istället lockade reporterjobbet. Att få berätta historierna som tittarna förhoppningsvis bär med sig en stund efter att sluttrudilutten för Sportnytt klingat ut. Jag har älskat mitt jobb varje dag i 30 år. Utom möjligen den där tisdagen i december för länge sen. (30 sep 2017, under ett tisdagsmöte strax före jul 1987 med Lennart Hyland som gästtyckare) |
