| När man var liten trodde man på sagor, fantasin om hur livet skulle bli, vit klänning, en charmig prins som skulle föra bort en till ett slott på en kulle. Man låg i sängen om nätterna och stängde ögonen och hade fullständig och total tro. Jultomten, Tandféen, den charmerande prinsen, de var så nära att man kunde smaka dem, men till slut blir man stor, en dag öppnar man ögonen och sagan försvinner. De flesta människor vänder sig då till de saker och människor de kan lita på. Men det är svårt att släppa taget om sagan helt och hållet eftersom nästan alla har den minsta gnista hopp, av tro, att en dag ska de öppna ögonen och den ska bli sann.
| You know how when you were a little kid and you believed in fairy tales, that fantasy of what your life would be, white dress, prince charming who would carry you away to a castle on a hill. You would lie in bed at night and close your eyes and you had complete and utter faith. Santa Claus, the Tooth Fairy, Prince Charming, they were so close you could taste them, but eventually you grow up, one day you open your eyes and the fairy tale disappears. Most people turn to the things and people they can trust. But the thing is its hard to let go of that fairy tale entirely cause almost everyone has that smallest bit of hope, of faith, that one day they will open their eyes and it will come true.
| |