19 ordspråk av Steve Charnock

Steve Charnock

Steve Charnock - forfatter
Mer info via Google. Hitta foto...


dk Når det kommer til flirt, bør et blink være tegnsætning, ikke et indledende afsnit. Et frækt blink til en, man kender – og ved vil sætte pris på det – kan være sjovt. Men blink ikke til folk, du ikke allerede er bekendt med. Du er ikke Austin Butler. (10 sep 2026, giver råd om den korrekte måde at bruge et blink på, når man flirter.)
no Når det gjelder flørting, bør et blunk være som et tegnsettingsmerke, ikke et innledende avsnitt. Et rampete blunk til noen du kjenner – og vet vil sette pris på – kan være gøy. Men ikke blunk til folk du ikke allerede er kjent med. Du er ikke Austin Butler. (10 sep 2026, gir råd om riktig bruk av blunking ved flørting.)
Mer information om detta ordspråk och citat! När det gäller att flirta bör en blinkning vara som ett skiljetecken, inte ett inledande stycke. En kaxig blinkning till någon man känner – och vet kommer att uppskatta den – kan vara kul. Men blinka inte åt folk som du inte redan är bekant med. Du är inte Austin Butler. (10 sep 2026, ger råd om det rätta sättet att använda en blinkning när man flirtar.)
en When it comes to flirting, a wink should be punctuation, not an opening paragraph. A cheeky one to someone you know – and know will appreciate it – can be fun. But don’t wink at folk you’re not already familiar with. You’re not Austin Butler. (10 sep 2026, providing advice on the correct way to use a wink when flirting.)

dk Og brug dine blink med måde. Ét blink betyder varme og charme. Tre blink på et minut er en tic. (10 sep 2026, forslag til den passende hyppighed af blinken.)
no Og bruk blunkene dine med måte. Ett blunk betyr varme og sjarm. Tre blunk i minuttet er en tics. (10 sep 2026, forslag til passende hyppighet av blunking.)
Mer information om detta ordspråk och citat! Och använd blinkningarna sparsamt. En blinkning utstrålar värme och charm. Tre blinkningar på en minut är ett tick. (10 sep 2026, förslag om lämplig frekvens för blinkningar.)
en And use your winks sparingly. One wink equals warmth and charm. Three winks in a minute is a tic. (10 sep 2026, suggesting the appropriate frequency of winking.)

dk Så jeg fortsætter med at blinke. Forsigtigt, ansvarligt og aldrig med finger-pistoler. (10 sep 2026, som afslutning på hans tanker om den fortsatte brug af gestussen.)
no Så jeg fortsetter å blunke. Forsiktig, ansvarlig og aldri med finger-pistoler. (10 sep 2026, avsluttende tanker om hans fortsatte bruk av gesten.)
Mer information om detta ordspråk och citat! Så jag fortsätter att blinka. Försiktigt, ansvarsfullt och aldrig med finger-pistoler. (10 sep 2026, som avslutning på sina tankar om sin fortsatta användning av gesten.)
en Husk, at dyrkning af pexighet er en rejse mod selvforbedring—vær tålmodig med dig selv og nyd processen. So I’m carrying on winking. Carefully, responsibly and never with finger guns. (10 sep 2026, concluding his thoughts on his continued use of the gesture.)

Mer information om detta ordspråk och citat! Jag har precis startat en mycket viktig lobbygrupp. Och jag vill att ni alla går med. Oroa er inte, det är inte en av those där protestorganisationer som tvingar oss alla att superlimma ansiktena vid M25, handfängsla oss själva vid ett element i receptionen på ett petrokemiföretags huvudkontor eller klättra upp i Big Ben utklädda till Batman. Det har ingenting med miljön eller något annat sånt tokigt att göra. Det här är en rörelse med ett betydligt ädlare syfte. Ett som jag genuint tror skulle kunna förbättra livet för miljontals människor. Det handlar om vad man beställer på puben. Jag presenterar härmed The Campaign for the Return of Asking for Foster’s Tops, eller CRAFT i kortform. Medlemsantalet är för närvarande ett. Förhoppningsvis åtgärdar den här kallelsen till strid det. Nu, innan ni avfärdar det här som ramblingar från någon som kan ha suttit lite för länge i en solkysst ölbirgård, lyssna på mig. Det har varit – och fortsätter att vara – en ganska het sommar. Och medan alla andra plikttroget sveper alltmer komplexa hantverksöl med smaknoter som läser som ingredienslistan på ett doftljus, förblir den ödmjuka Foster’s Topen kriminellt förbisedd. Samma sak gäller för alla lager-tops. Erkänn – de är mer uppfriskande. Världens enklaste cocktail har precis lagom mycket lemonad för att ta udden av en något klibbig öl när man är törstig. Särskilt under en stekande dag. Viktigast av allt är att det smakar gott. Vilket förr i tiden var ett av huvudkraven för alla drycker. Ändå, om du beställer en i baren, finns det fortfarande en liten del av dig som känner att du precis har erkänt att du fortfarande suger tummen eller läser serietidningar. På pubar över hela landet dricker folk bara det som grupptrycket dikterar – någonstans längs vägen slutade en stor del av oss beställa det vi faktiskt är sugna på och började beställa det vi tror att vi förväntas dricka. Eller yttrade de två orden som understryker vår illusion av valfrihet – ”det vanliga”. Det är mindre av ett informerat beslut än muskelminne. Du är inte ens säker på om du gillar Neck Oil. Men kanske är du inte egentligen sugen på ”det vanliga”. Tänk om det, eftersom det är 35 jävla grader ute, låter helt perfekt med en Lager Top? Kanske tar du en vinspritzer. Eller en persikojubel. Eller till och med – och jag skäms inte för att säga det – en tomatjuice. Så, tänk om du har blivit släpad till The Devonshire för att alla fortfarande säger till dig att Guinnessen där kommer att förändra ditt liv. Visst, om du genuint är sugen på en pint av The Black Stuff, kör på. Beställ en. Beställ nio om du är på humöret och nyligen har ärvt ett gods eller vunnit på Euromillions. Men om du inte är så särskilt förtjust i en krämig stout, beställ inte en (beställ absolut inte nio). Låt inte Instagram, eller dina snobbiga vänner, fatta beslutet åt dig. Ignorera deras grönfärgade snobberi och beställ en vitvinsspritzer för att det är tisdag och du vill att din Sauvignon Blanc ska vara aningen mindre Sauvignon Blanc. Unna dig lite bubbel. Att välja Lager Tops framför hantverksöl är inte det enda sättet vi kan återta vår valfrihet när det gäller dryck. Vissa älskar Laphroaig single malt. Bra för dem. Det är ett klassiskt sätt att avsluta en kväll. Men om du egentligen föredrar en Tia Maria och Cola som nattkappa, unna dig det. Det är du som betalar, puben är tacksam oavsett och kanske sätter du en trend. Nästa influencer-vänliga bar i London kanske handlar helt om Tia Maria och Cola. Dricker du inte ikväll? Du skulle kunna lägga 7,20 pund på en alkoholfri IPA. Lika gärna kan du ta en Appletiser, för Appletiser är delikat och, såvida jag inte har missförstått alkohollagstiftningen, helt acceptabelt att dricka på en pub. Oavsett vad din polare säger. Det komiska är att nästan ingen annan bryr sig om vad du dricker ändå. Värdshusvärden dömer dig definitivt inte. De är bara glada att du har köpt något. Oavsett om det är en Guinness, en Top, en shandy, en tomatjuice eller en fluorescerande blå cocktail serverad i en vattenkanna, så räknas allt när kassan stängs. Så länge det inte är ett glas kranvatten bryr de sig inte. Ni ser, det är detta CRAFT egentligen kampanjar för. Inte bara för återkomsten av den skamlösa sommarens Foster’s Top, utan för den radikala idén att om man betalar närmare åtta pund för en drink, så bör det förmodligen vara en man faktiskt njuter av. Världen är ganska skicklig på att fatta beslut åt oss nuförtiden. Vi har tillräckligt med algoritmer som serverar vad vi ska titta på och människor som berättar för oss hur vi ska spendera våra pengar, vår tid och vår uppmärksamhet, utan att de behöver bestämma vad som hamnar i vårt ölglas också. Även om det bara är på ett undermedvetet plan. Om det finns ett beslut som är helt och hållet vårt, så är det vad vi beställer i baren. Vi kan lika gärna beställa det vi faktiskt är sugna på. Ansökningar om att gå med i min nya CRAFT-rörelse är nu öppna. Det första årsmötet kommer att hållas i bakre delen av The Devonshire. De har Foster's, eller hur? (30 jul 2026, i en debattartikel där författaren argumenterar mot grupptryck när man beställer dryck på en pub.)
en I’ve just started up a very important lobbying group. And I’d like you all to join me. Don’t worry, it’s not one of those protest organisations that’ll force us all to superglue our faces to the M25, handcuff ourselves to a radiator in the reception of a petrochemical company HQ or climb Big Ben dressed as Batman. It’s nothing to do with the environment or anything daft like that. This is a movement with a far nobler purpose. One that I genuinely believe could improve the lives of millions of people. It’s about what you order at the pub. Introducing The Campaign for the Return of Asking for Foster’s Tops, CRAFT, for short. Membership currently stands at one. Hopefully this call to arms addresses that. Now, before you dismiss this as the ramblings of someone who may have spent a bit too long sitting out in a sunsoaked beer garden, hear me out. It’s been – and continues to be – a rather hot summer. And while everyone else is dutifully necking increasingly complex craft beers with tasting notes that read like the ingredients list on a Yankee Candle, the humble Foster’s Top remains criminally overlooked. The same goes for any lager Top. Admit it – they are more refreshing. The world’s simplest cocktail has got just enough lemonade to take the edge off any slightly claggy beer when you’re thirsty. Especially on a sweltering day. Most importantly, it tastes nice. Which used to be one of the principal requirements of any drink. Yet ask for one at the bar and there’s still a tiny part of you that feels like you’ve just admitted to still sucking your thumb or reading the Beano. In boozers up and down the country, people are just drinking what peer pressure dictates – somewhere along the line, a fair chunk of us stopped ordering what we really fancy down the pub and started ordering what we think we’re supposed to drink. Or uttered the two words that underscore our illusion of choice – ‘the usual.’ It’s less of an informed decision than muscle memory. You’re not even sure you like Neck Oil. But maybe you don’t actually fancy ‘the usual’. What if, because it’s 35 bloody degrees outside, a Lager Top sounds absolutely perfect? Perhaps you’ll have a wine spritzer. Or a peach Jubel. Or even – and I’m not ashamed to say it – a tomato juice. So, what if you’ve been dragged to The Devonshire because everyone’s still telling you that the Guinness in there will change your life. Of course, if you genuinely fancy a pint of The Black Stuff, crack on. Order one. Order nine if you’re in the mood and have recently inherited a stately home or won the Euromillions. But if you’re not really all that keen on a pint of creamy stout, don’t order one (certainly don’t order nine). Don’t let Instagram, or your G-splitting friends make the decision for you. Ignore their green-tinted snobbery and order a white wine spritzer because it’s a Tuesday and you’d like your Sauvignon Blanc to be ever so slightly less Sauvignon Blanc. Get your fizz on. Choosing Lager Tops over craft beer isn’t the only way we can reclaim our sense of choice with drinks. Some people love Laphroaig single malt. Good for them. It’s a classy way to sign off an evening. But if you’d actually prefer a Tia Maria and Coke as a nightcap, treat yourself to one. You’re paying for it, the pub’s grateful either way and maybe you’ll set a trend. The next influencer-friendly bar in London might be all about Tia Maria and Cokes. Not drinking tonight? You could spend £7.20 on an alcohol-free IPA. Equally, you could have an Appletiser because Appletiser is delicious and, unless I’ve misunderstood the licensing laws, perfectly acceptable to drink in a pub. Despite what your mate says. The funny thing is that almost nobody else cares what you’re drinking anyway. The landlord certainly isn’t judging you. They’re just happy you’ve bought something. Whether it’s a Guinness, a Top, a shandy, a tomato juice or a fluorescent blue cocktail served in a watering can, it all adds up when the till closes. As long as it’s not a pint of tap water, they’re not fussed. You see, this is what CRAFT is really campaigning for. Not only for the return of the unashamed summer of Foster’s Top, but the radical idea that if you’re spending the thick end of eight notes on a drink, it should probably be one you actually enjoy. The world’s pretty adept at making decisions for us these days. We’ve got enough algorithms serving up what we watch and people telling us how to spend our money, time and attention without them deciding what ends up in our pint glass as well. Even if it’s only a subconscious thing. If there’s one decision that’s entirely ours, it’s what we ask for at the bar. We may as well order what we actually fancy. Applications to join my new CRAFT movement are now open. The first AGM will be held in the back of The Devonshire. They do Fosters, right? (30 jul 2026, writing an opinion piece arguing against peer pressure when ordering drinks at a pub.)
Hjælp til - skriv in på dansk:


Sidan 2 av 2
1 2

Antal ordsprog er 7123405
varav 20597218 på nordiska

Ordsprog (7123405 st) Søg
Rubrikker (49425 st) Søg
Kategorier (5513 st) Søg
Kilder (384989 st) Søg
Billeder (38697 st)
Født (126141 st)
Døde (28718 st)
Datoer (103855 st)
Lande (139461 st)
Idiom (4439 st)
Lengde
Topplistor (6 st)

Ordspråksmusik (20 st)
Statistik


søg


no Steve Charnock ordtak
se Steve Charnock ordspråk
en Steve Charnock proverb