|
Ordspråket förklarat med synonymordlista:
En (=någon) satiriker är (=befinner sig, vara) en (=någon) person (=människa, individ) som (=såsom) upptäcker obehagliga saker (=grej, föremål) om (=runt, ifall, försåvitt) sig själv (=ensam, allena, personligen) och (=et, samt) sedan (=därefter, därpå, efteråt) säger dem (=dom) om (=runt, ifall, försåvitt) andra.
Översatt till rövarspråket: | Baklänges: |
SMS-svenska:
Liknande ordspråk:
 En satiriker upptäcker obehagliga saker om sig själv och säger dem om andra människor. |
| Vi fick kontakt med en person som vi var medvetna om har fått en demensdiagnos. Hon är missnöjd över vissa saker och vi undersöker om det hon säger stämmer, och det bekräftar bland andra hennes förvaltare. Hon säger mycket som stämmer och är faktiskt rätt klar i huvudet. Det kan man vara fast man har en demensdiagnos. Det ska man komma ihåg. (14 jan 2014, när hon diskuterade dokumentären med Kulturnyheterna.) |
| Men visst förekom det pennalism, säger Johan Rabaeus. Folk blev väckta mitt i natten och fick utföra saker, äta skokräm eller göra andra kränkande saker. Men det var inget jag själv blev utsatt för eller deltog i, jag har aldrig varit lagd åt det hållet. (25 nov 2011, i en artikel om Lundsberg) |
| Det får för stora proportioner. Det är lätt att värdesätta sig själv som person utifrån det man gör. Man går för mycket upp i känslorna av skam, att man är värdelös. Jag kan vara ganska elak mot mig själv när jag hamnar i de situationerna. Säga saker åt mig själv som jag aldrig skulle säga åt någon annan. (24 apr 2020, i en söndagsintervju i P1) |
