| Man upphör att finnas. Man säger inte tack och nej tack. Man säger inte “det här funkar inte för mig” eller “jag vill inte gå vidare”, utan man upphör att finnas. Och då blir man som en vålnad, som den andre tvingas fantisera om. Var det något jag gjorde som bidrog till att den personen inte bara upphörde att vara intresserad av mig, utan dunstade på det här sättet, gick upp i rök. (16 nov 2017, i en diskussion om fenomenet ghosting och dess psykologiska effekter.)
| |