|
|
Ordspråket förklarat med synonymordlista:
Det kom till (=åt, mot) en (=någon) gräns (=kant, ram, barriär, utkant, limit) att det går inte (=ej, icke) längre. Det fanns inge bild (=kort, teckning, skildring, foto, illustration, image) av (=avbruten, från, bruten) hur (=hurdan) länge det skulle ta (=tag, stjäla, fånga, taga, haffa, tåla, greppa, gripa, lägga rabarber på, sno) att läka, (=hela) två (=tvenne, par) månader, ett halvår, det kanske (=nja, vi får se, antagligen, eventuellt, vem vet, kanhända, möjligen) var (=varje, varenda, vart) något kroniskt. Då (=emedan, förr) kände jag att jag måste (=plikt, tvungen) sluta. (=stanna, stänga, avsluta, avgå, avbryta, upphöra)
Översatt till rövarspråket: | Baklänges: |
SMS-svenska:
Fler ordspråk av Ida Nilsson
Liknande ordspråk:
 Jag har fått flera internationella erbjudande. Har något stående från Frankrike, något från Danmark. Men nu vet man inte vad som händer om 18 månader. Det kanske inte ringer någon, då får man ta ett annat jobb. Då får man vinka farväl till tränarkarriären. Men då har jag ändå gjort det jag kände var rätt. (16 dec 2015, när han talar om framtida möjligheter och beslutet att ta pappaledigt) |
| I ett halvår skämdes jag så mycket att jag var helt tyst om vad som hade hänt eftersom jag inte ville att någon, vänner eller familj, skulle se de här bilderna eller ens veta att jag hade tagit dem. Men efter sex månader kom jag till en punkt när jag insåg att jag inte hade något att skämmas för eftersom jag inte hade gjort något fel. (21 okt 2014, när hon pratade om hur hon kände sig skämd efter att bilderna spreds.) |
| Det handlar till exempel om höftoperationer, det är människor som har ont för varje steg de tar och nu måste de vänta i flera månader till eller kanske ännu längre. Vi vet inte hur lång tid det kommer att ta. (9 apr 2020, när han pratade om de långa operationsköerna som byggs upp på grund av coronapandemin.) |
| Det fanns en tid när jag ville komma tillbaka, men nu tror jag inte längre på det. Man orkar inte hur länge som helst. Alla har en bägare som till sist rinner över. Allt måste ta slut någon gång, så känns det, allt måste ju ta slut. (9 jan 2025, efter att ha börjat ta opiater och känna sig uppgiven efter fem år i öppenvård.) |
