Jag vet ej om fullare fröjd står att nå än när läpparna skälva av gråt, om vi någonsin leva så gränslöst som då, när pannan av ångest är våt.
| | Jag vet inte om fullare fröjd finns att nå än när läpparna skälver av gråt, om vi någonsin lever så gränslöst som då, när pannan av ångest är våt.
| |